Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Almqvist som resenär och diktare. Av Ester Brusewitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ester Brusewitz
kats av intryck från flera olika håll. Den
tavla Henrik säg från Käglan är i själva
verket så vanlig i mellan-Sverige, att
den återfinnes lite varstans. Att det
värmländska inflytandet är starkt har
förut visats: redan tiden för Jaktslottets
tillkomst är avgörande, likaså det
faktum att det är en bergslagsbygd som
skildras. Men Jaktslottet är icke en
bergsmansgård eller en bruksgård. Det
är ett slott eller en herrgård i
mellersta Sverige, och det ligger just så
som en äkta sådan skall ligga: en vit
byggnad, som speglar sig i en insjös
vatten. Man skulle kunna räkna upp
en hel del slott i Almqvists hembygd
med detta läge: Edsby, Rosersberg,
Skokloster bland andra. Varför för
övrigt inte nämna hemgården Antuna, som
ligger vackert vid den lilla Edssjön!
Från en höjd invid stranden hade
Almqvist säkert ofta liksom Henrik sett
solen sjunka ned bakom skogsåsarna
i väster.
Medan i Hermitaget intrycken från
de djupa värmlandsskogarna ge
anledning till en romantisk förvandling av
hembygden, möta i Hinden och
Jaktslottet tavlor gripna direkt ur
verkligheten. Ett stycke svensk natur har
konstnären där lyckats måla så äkta,
att man genast känner igen den. Han
har varken drömt sig bort till ett
underland eller till en förgången tid, det är
ej de syner fantasin skapat som han
återger, utan det han med egna ögon
sett.
Det var nya och överraskande tavlor
som mötte diktaren under
värmlandsresorna; helt säkert har just detta
bidragit till att ge honom intresse för
att måla verkligheten. Tendenser till
realism finner man för övrigt även i
Hermitaget. Skildringen av skogvakta-
ren Erasmus’ färd från Runsa till
Stockholm i Hermitaget är delvis fullt
realistisk. Där begagnar diktaren redan
reseskildringens form och bygger på
verklighets intrycken. Han har nämligen
själv otaliga gånger gjort samma färd
som Erasmus, då han begivit sig från
hemmet på landet till hemmet i staden.
Med samma glädje, med vilken han så
ofta senare i sina skildringar nämner
kända platser, påpekar han också, att
det är Antuna och granngården
Biss-linge som Erasmus färdas förbi.
I Baronjulius K* är den realistiska
reseskildringen som konstform fullt utbildad.
Detta sammanhänger med att diktarens
egna resor blivit verkliga studieresor,
då han medvetet magasinerar intryck
och samlar in kunskaper. Man finner
detta bäst, då man läser de brev han
efterlämnat. Särskilt breven till de
närmaste äro fyllda av natur- och
människoskildringar. Ofta innehålla de en ganska
detaljerad redogörelse för resans förlopp,
han nämner de orter som passerats, gör
en målning av någon vacker utsikt,
berättar anekdoter om personer som han
råkat och går in i utförliga beskrivningar
av seder och sysselsättningar. Det är
knappt en tillfällighet, att det just är
breven till de närmaste som äro rikast
på stoff av detta slag: han hade dessa
lätt tillgängliga. Även om diktaren
oftast berättar utan några biavsikter, blott
för nöjet att berätta, ha dock breven
indirekt tjänat som förstudier för hans
verk, ibland tycks han till och med
direkt ha användt dem för att återuppliva
intrycken, så nära ligga verklighet och
dikt varandra. Ahnfelt har sålunda
påvisat, att ett brev till hustrun från resan
1836 innehåller hela uppränningen till
Kapellet.
De reseanteckningar av Almqvists
hand, som finnas bevarade, visa även
klart, att han avsiktligt gjort omfattande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
