Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Almqvist som resenär och diktare. Av Ester Brusewitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almqvist som resenär och diktare
^HMMli
Utsikt over B ä c k a s k o g s 11 ä s e t och I v o sj ’ön.
obeskrifligen mjukt. Med en mild strand går
den i halfrundel förbi det lilla menlösa Kiaby,
och sträcker sig sedan upp mot Karsholm, lika
slät och behaglig. Strax väster om Ommåjn
mötes ögat åter af ett annat vatten igen,
Råbbe-löfssjön, hvilken, när man står på Backen och
skådar nordväst ut, ligger lik en stor kålmask
alldeles under fötterna, så nära ser det ut,
ehuru likväl Balsberget till en del är emellan.
Man anmärkte med förtjusning, att utsikterna
åt alla håll ingen annan gräns hade, än ögats
egen förmåga att se. Skärpte man synen, så
kunde man norrut till och med skåda
Vånga-trakterna vid den vikrika, pittoreska sjön
Immelen: man såg högst upp en blågrå, bred
rand, liknande en molnbädd, men som intet
mindre var än bergstrakten, hela Skånes norra
gräns mot Blekinge: man ville nästan ana
någonting af Gemshög längst bort i nordost.»
Skissen i anteckningarna har utförts
till en storslagen tavla, där sjöar i långa
blå sträckningar upptaga största delen
av duken och horisonten begränsas av
mörka skogsåsar. Trots tavlans stora
mått framträda dock detaljerna klart:
Råbbelövssjön, som ligger närmast ögat,
är målad med mustig blågrön färg, som
kommer åskådaren att tänka på en kål-
mask, Ifön speglar sig idylliskt i sin
vackra sjö, militärboställsbyggnaderna vid
Bäckaskog stå ordentligt uppradade som
på tebricka, och landsvägen avtecknar
sig skarpt, där den slingrar fram på det
smala Bäckaskogsnäset. Ett par
upplysande anmärkningar, som åtfölja tavlan,
bidraga till att ge åskådaren en ännu
fullständigare uppfattning av trakten:
man får sålunda veta, att Ivön strävat
efter att bli fast land och att det
funnits kloster vid Bäckaskog.
Det är betecknande för uppsvensken,
att han knappt anser slätten värd att
målas: det är skogs- och sjölandet i norr
som fängslat honom. Då han vänder sig
åt söder imponeras han visserligen av
havets »omätliga duk», men slätten där
bredvid, som han dock i anteckningarna
skisserat, fast han finner den ful, kallar
han här helt kort ett »torrt haf».
Vid den noggranna beskrivning av
Karlshamn, som Almqvist låter den pigga
blekingeflickan Lotta göra, har han haft
god nytta av de ganska detaljerade kar-
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
