Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Englands främsta diktare och världskriget. Av R. E. Zachrisson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R. E. Zachrisson
göras att bringa deras uppfattning i denna
speciella fråga in under deras allmänna
estetiska och filosofiska credo, sådant detta
kommit till uttryck i tidigare arbeten. Innan
själva huvudtemat avhandlas komma de
olika diktarnas egenart att i korthet
belysas.
Jag vill här begränsa mig till de tre
namn, vilka, ehuru de stå som symboler
för de mest olikartade åskådningar, likvisst
torde bilda den mest lysande
konstellationen på den nuvarande engelska
diktningens himmel: Thomas Hardy,
Rudyard Kipling och Bernard Shaw.
Hardy och Kipling äro i mångt och
mycket varandras konträra motsatser.
Hardy grubblar ständigt över livet, i vilket
han ej kan finna någon förnuftig mening.
Hans diktarstjärna lyser från kalla rymder
ned över en jord, där allt är kval och
skuggor. Kipling besjunger det starka och
dådkraftiga i livet, hans diktning är en
hymn till arbetet och styrkan. I sitt val
av ämnen och gestalter omspänner han
hela jordklotet. I Hardys arbeten är
handlingen i regel förlagd till den egna
hembygden, det lilla hörn av världen han
kallar Wessex, dit hundratals turister
(isynnerhet amerikanare) årligen vallfärda för
att med egna ögon se de platser, över
vilka hans diktning spridt sitt magiska
skimmer. Hardy är den större
människokännaren. Hans arbeten, som oftast äro
grundade på verkliga händelser, äro mera
betydelsefulla som documents humains.
Han har däremot ej samma förmåga som
Kipling att rycka läsaren med sig. Hans
stil är mindre livlig och rör sig i tyngre
rytmer. I fråga om suveränt behärskande
av språkets yttre uttrycksmedel torde
förövrigt Kipling ej ha sin like inom hela
den moderna engelska litteraturen.
Ingen av dessa den engelska litteraturens
stormästare har under själva kriget
inspirerats till mera omfattande skönlitterärt
författarskap i egentlig mening. Detta av
vidt skilda anledningar. Thomas Hardys
diktning är knappast av den moderna tiden.
Wessexromanerna kunna karakteriseras som
den högsta konstnärliga utgestaltningen av
en åskådning, som nu börjar mer och mer
att tillhöra det förflutna, även om de i
vidare mening ha samma allmängiltiga
betydelse som någonsin ett verk av Shake-
speare eller Göthe1. Det är människors
hopplösa kamp att vinna livsnjutningens
fröjder som utgör grundtemat i Hardys
hela diktning. Gudarna le åt denna
fåfänga ävlan eller finna t. o. m. ett
vällustigt behag i att gäcka och korsa deras
planer. Den blinda, oförnuftiga viljan
behärskar hela världsförloppet. Människorna
äro marionetter, ödets lekbollar.
Tankegången är likartad i det
storslagna episka dramat Dynasterna, där
Napoleon framställes som ett den blinda viljans
lydiga redskap, spridande död och
förintelse omkring sig, tills omsider även han
faller ett offer för de dunkla krafter i vilkas
tjänst han verkat. Då allt störtar samman
kring Ödets man, viskar årens ande i hans
öra:
Förgäves du din trötta tanke plågar,
Napoleon, din timma slagit har!
Den genom världen vandrar såsom du,
och gör epok, förvirrar, tjusar, bländar
på Tidens styrkort större roll ej spelar
än minsta kryp på ringaste av strån.
En länk du var i orsakslagens kedja,
det redskap blott, som brasans bränder rör,
enär det måste 2.
Resultatet av de långvariga napoleonska
krigen sammanfattar Hardy i följande
lakoniska rader (efter Waterloo):
Så har den Blinda viljan brukat denna dag,
sin makt till seger och till nederlag,
Europas murkna dynastier vända
i glans och purpur åter för att folken blända.
Den enda hoppets stråle, som lyser i
detta smärtans kaos, är medlidandet eller
medkänslan, en tankegång som återfinnes
i de flesta Wessexromanerna och som kul-
1 Inom litterära kretsar såväl i England och
Amerika som på kontinenten åtnjuter Hardy som
diktare och filosof det allra största anseende. På
de senaste tio åren har en hel litteratur vuxit upp
kring hans arbeten. Han betraktas allmänt som
den engelska litteraturens Grand Old Man. Detta
är desto mera anmärkningsvärdt, som han aldrig
gjort någon reklam för sig för att vinna publikens
eller kritikens ynnest. Han har tillbragt större
delen av sitt liv i ’splendid isolation’ i hjärtat av
den kära hembygden, som genom honom kommer
att evigt leva i diktningens förklarade värld. Ehuru
föreslagen till Nobelpriset, har han ännu ej hedrats
med denna utmärkelse, av vilken han är i eminent
grad förtjänt ej mindre genom sina egna storslagna
litterära skapelser än genom det stora inflytande
han utövat på yngre diktare såväl inom som utom
England. Av hans större arbeten äro endast två
(Tess och Jude the Obscure) översatta till svenska.
2 I svensk tolkning av förf.; så även följande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
