- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugunionde årgången. 1920 /
285

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Englands främsta diktare och världskriget. Av R. E. Zachrisson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Englands främsta diktare och världskriget

det ruttna timret går i tusen spillror, de rostiga
plåtarna trasas sönder, och besättningen drunknar
som råttor i en fälla.

Ellie. Moralen blir: Man skall inte dricka

rom.

Kapten S. (häftigt). Det är lögn, barn! Låt
en man dricka tio kaggar rom om dagen. Han är
inte en drucken skeppare, förrän han låter skutan
driva. Så länge han kan hålla kursen och stå på
bryggan och styra skutan är han ingen drinkare.
Det är den man, som ligger i sin koj och dricker
och tröstar på Försynen som jag kallar den druckne
skepparen, om än han ej drack annat än vatten
från Jordanens flod.

Det är bolsjevismens skräckbild som
Shaw här frammanar. Den drivande
skutan är de moderna staterna, och skepparen
är deras ledare och styresmän.

Sådant är i korthet innehållet i Shaws
nyaste skådespel, som han ännu ej lyckats
få uppfört på någon engelsk scen. Och
dock, det som ej låter sig sägas på scenen,
låter sig mycket väl framställas i
novellform. Bennetts The Pretty Lady (i sv.
övers. Kurtisanen) är Huset Hjärtesorg i
romanform. Och den boken, som utkom
medan kriget ännu pågick, blev en stor
publiksuccés.1

Med undantag av den stora Katarina,
en snabbmålning av den tidens Ryssland,
äro alla de övriga skådespelen inspirerade
av världskriget. Annajanska, som söker
giva en bild av förhållandena i Ryssland
strax efter det att den bolsjevistiska rörelsen
slagit igenom, ger ytterligare bekräftelse på
det redan kända förhållandet att man i vida
engelska kretsar är mycket dåligt
underrättad om vad Lenins och Trotskis
skräckvälde egentligen betyder för Ryssland och
för den civiliserade världen utom Rysslands
gränser.

En av den svenska bolsjevismens
markt-schreierynglingar har nyligen kategoriskt
förklarat, att Shaw var bolsjevik. I så fall
måste han ha fullständigt brutit med sitt
förflutna. Sedan många år har Shaw varit
en av de ledande krafterna i
Fabiansällskapet (Fabian Society), en socialistisk
sammanslutning, som beträffande sättet och
medlen för samhällets omgestaltning
(’penetration, not revolution’) står i skarpaste
motsats till bolsjevismen. Shaw har alltid be-

1 Sedan detta skrevs har jag sett att Bennett
passionerat tagit Shaws parti gentemot dem som
kritiserat Heartbreak House samt förklarat, att han
sedan lång tid tillbaka varit Shaws lärjunge (se
The London Mercury 1919).

Fot. A. Laugdon Coburn.

kämpat fattigdomen. Det är ett brott,
säger han t. o. m., att vara fattig. Inga
rikedomar kunna samlas med utgångspunkt
från bolsjevismens negativa program. Det
nuvarande tillståndet i Ryssland är det
bästa exemplet härpå. Spåren förskräcka!
Den som tar varje i hastigt mod utkastat
yttrande av den impulsive Shaw för
kontant, är med förlov sagt mer än
vanligt enfaldig. Man kunde lika gärna
påstå, att Shaw vore en god kristen, ty han
har ju nyligen sagt: »Låt oss försöka
(d. v. s. att reformera världen) med
kristendomen!»

I Incan av Perusalem igenkänner man
utan svårighet en nu fallen jordisk storhet.
Shaw ger en drastisk för att ej säga burlesk
skildring av allerhögst densammes orubbliga
tro på kejsardömet av Guds nåde, varigenom
han kommit ’i en till hälften gudomlig till
hälften paternell ansvarsställning för 60
millioner människor, vilkas plikt det därför
är att dö för honom på ett ord av honom’.
De många kvickheterna, som här hagla,
synas vittna om en något tvivelaktig smak.
Shaw framhåller emellertid kraftigt, att hans
avsikt ej är ’att håna den fallne Cæsar’.
’Jag skulle’, säger han, ’förvisso ha kastat
skådespelet på elden, om det innehölle ett
ord mot vår besegrade fiende, som jag ej
skulle ha skrivit 1913’.

285

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1920/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free