Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Englands främsta diktare och världskriget. Av R. E. Zachrisson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R. E. Zachrisson
I 0’ Flaherty med viktoriakorset är
den shawianska satirens udd riktad mot det
krigiska hjälteidealet (liksom i det tidigare
skådespelet Arms and the Man, i sv. övers.
Hjältar) samt ej minst mot hans egna
landsmän, irländarna. O’Flaherty har gått
ut i kriget, där han på grund av lysande
personlig tapperhet vunnit viktoriakorset —
ej på grund av patriotism, ej för att kämpa
för rätten utan helt enkelt för att komma
ifrån de trånga olidliga förhållandena i sin
hembygd. Förgäves söker den engelske
generalen, sir Pearce, bringa honom på
bättre tankar. »För er», säger O’Flaherty,
»betyder patriotism England och Englands
konung. För oss betyder det att tala om
engelsmännen på samma sätt som de
engelska tidningarna tala om bocherna». Han
upplyser den förfärade engelske generalen
om, att han ej ens vågat tala om för sin
gamla mor, att han kämpat för
engelsmännen, utan låtit henne förstå, att han
strider för ryssarna och för fransmännen,
som ju alltid varit Englands fiender, och
den gamla hade kysst honom och givit
honom sin välsignelse, i den glada
förhoppningen att han skulle åstadkomma stor
manspillan i engelsmännens leder. För
henne fanns ingen annan engelsk konung
än Parnell (det gamla Homerulepartiets
ledare). Hon lever i den tron att
engelsmännens bästa generaler äro irländare, att
alla Englands stora män och skalder varit
irländare. Hon tror, att Venus, som föddes
av havets skum, kom upp ur vattnet i
Killi-ney Bay utanför Bray Head, att Moses
byggt de sju kyrkorna, att Lazarus begrovs
i Glasnevin och att Shakespeare föddes
i Cork.
Den gamlas ursinne känner inga
gränser, när hon omsider kommer
underfund med, att sonen gjort gemensam sak
med engelsmännen, och det enda, som kan
blidka henne, är upplysningen, att den tyske
soldaten endast erhåller en penny och
den franske en halv penny i sold om
dagen.
Terese, O’Flahertys fästmö, gör sig
noga underrättad om storleken av den
pension, innehavaren av viktoriakorset har
att uppbära. Hon tycker, att 50 ore om
dagen är väl litet, och då hon hör, att
det belopp, som utgår till sårade soldater,
är avsevärdt större, uppmanar hon O’Flaherty
att åter gå ut i kriget.
Vi kunna knappast förvåna oss över
att den unge soldatens tålamod nu är
uttömt. Han beslutar att vända Den gröna
ön ryggen, gifta sig med en fransyska och
slå sig ned i Frankrike, där han skall skaffa
sig en landtgård »med en åker lika stor
som Europas kontinent och med ett dike
i vilket det skulle gå åtminstone tio av de
här fattiga små åkerlapparna». Han vill
inte stanna hemma »bland en mängd
odugliga lättingar, som inte vilja göra ett ärligt
dagsverke utom att se gräset växa eller
lappa i hop stenmuren, då kon gått tvärs
igenom den». Shaw kallar det lilla
skådespelet ett ’värvningsplakat i lämplig
om-klädnad.’
Om de skådespel, vi hittills redogjort
för, mottagits med mycket blandade känslor
av den engelska publiken, torde ingen annan
än själva föremålet taga anstöt av det
återstående och kanske kvickaste av alla: Lörd
Augustus hjälper till.1
Lörd Augustus Highcastle är mannen
med det rätta namnet, mannen som känner
de rätta personerna, använder de rätta
orden och de rätta löskragarna och som
därför trots de mindre lysande
förståndsgåvor, varmed försynen har utrustat honom,
är designerad att spela en ledande roll
inom det offentliga livet. Hans gelikar
inneha högre eller lägre poster i de
offentliga verken, i de kungliga kommissionerna,
ja man finner dem, säger Shaw, i själva
krigsdepartementet.
Regeringen, som i detta speciella fall
ej till fullo uppskattat hans förtjänster, har
tilldelat honom den något undanskymda
posten som ledare och befrämjare av den
patriotiska upplysningsverksamheten i den
lilla staden Pifflington2. Där håller han
sitt stora fosterländska tal, i vilket han
uppmanar de goda Pifflingtonborna »att
förena sig med sina tappra kamrater vid
fronten, vilka dö i tusental under den stora
framstöten», samt tillägger uppmuntrande,
att »deras änkor kunna vara säkra på en
god pension från staten».
Den egentliga handlingen rör sig om,
hur en ung dam lyckas överlista lörd
Augustus och frånstjäla honom vissa viktiga
1 Det engelska uttrycket ’do one’s bit’ var
under kriget allmänt gängse i betydelsen ’ställa
sina tjänster till fosterlandets förfogande.’
2 ’Piffle’ betyder ’skräp’, ’strunt’.
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
