Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - På sjukbädden. Av Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ SJUKBÄDDEN
Av RUBEN G: S ON BERG
Allt är tyngd och oro och tvång,
min hjärna är töcknig och het.
Jag ser upp — jag ser, en enstaka gång,
i glimtande medvetenhet.
Du ligger på knä vid min säng —
jag förstår: jag skall dö. — Nu är borta allt.
Jag svävar i dagningen över en äng,
det är ljudlöst och ljust och kallt.
Allt är som skyar — blekgult — grått —
jag svävar i luften — och ingenting känns.
Jag ser inte sjön, jag anar den blott.
Jag svävar över en gräns.
Det är Tystnaden — Ensamheten — Ron
i en ängd jag känner igen.
— Jag får en läkarordination
och en fråga: Vad angår mig den?
Och du är borta . . . Jag ville ha sagt —
men ingen förstår mig ju . . .
jag är så matt ... är det du som har lagt . . .
nu ser jag gränsen, du!
Det blir nog dager . . . det är redan klart.
Jag svävar högt, o så högt, och jag ser!
Vi brukade säga som små: det är rart,
men det här är mycket för mer.
Jag svävar bland skyar . . . blekgult och grått,
långt över min anade gräns —
Ett ryck — ett sjukrum — en syster i blått,
en sked: »det är inget som bränns!»
Och spårvagnsklockorna pinglade gällt,
och jag låg i konvalescens —
och stirrade trött på tapetens fält
i längtan till dagningens gräns.
316
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
