- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugunionde årgången. 1920 /
329

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - S. O. S. Skiss av Harry Blomberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5. O. S.

Skiss av Harry Blomberg

ERTIL HARPUNIUS
I S^k fram och tillbaka på

I den slitna mattan i hotell-

rummet, fem steg fram, fem
tillbaka, vände vid det löjligt lilla och
fula skrivbordet, slog regelbundet av
askan på cigaretten och fortsatte. Han
sparkade till resväskan, som åt en hund.
I själva verket var den som en hund,
som troget följt honom under hans
rastlösa flackande, en liten klok pudel, som
aldrig sade ett ondt ord och aldrig
plågade honom med metafysiska
funderingar. At dörren vågade han icke se:
hela dagen hade han pinats av en fix
idé, som hade med dörrvredet att göra.
Han hade legat på schäslongen och
korrekturläst sin roman, så hade han
kommit att kasta ett öga på dörren och
fått en bisarr föreställning om ett
ansikte. Nyckelhålet såg ut som en
gapande, dum mun, och vredet liknade
en sned, lång näsa i ansiktet, vars
konturer utgjordes av mässingsbeslaget.
Detta dumma, gapande idiotansikte
följde alla hans rörelser, stirrade på
cigaretten, föll i häpnad över den lilla
reseskrivmaskinen och såg ut att svälja
och hicka av bara dum förvåning, då
han drack ett glas vatten för att skölja
ner ett pulver. Han förbannade detta
ansikte, försökte lugna sig med att det
endast var en nervös fantasi, men kunde
icke bli herre över tvångsföreställningen.
Han hetsade upp sig alltmera, kände
hjärnan arbeta med denna dåraktiga
tanke och lägga beslag på hela hans
person. I flera timmar hade han käm-

S. O. S. — Save our souls — nödsignalen i

pat denna kamp, studerat sitt beteende,
iakttagit sin nervositets alla uttryck,
men kom slutligen på idén att hänga en
handduk för dörrlåset. Genast kände
han sig lugnad och sade belåtet till sig
själv, att han hade fått bukt med fan.

Men hans lugn blev icke helt. Han
hade hela dagen arbetat med detta
långrandiga korrektur, strävat igenom
femton ark mänsklig och meningslös
sentimentalitet och till sist blivit alldeles
hopplöst pessimistisk inför sin
förskräckliga roman. Vad var det för mening
med alltsammans? Här gick hans hjälte
och svinade till sig, ytterst realistiskt,
blev sjuk och infallen och en berömd
man med älskarinna ur det litterära lätta
gardet. Han var i själva verket
ingenting, varken början eller slut, bara en
dagdrivare med ett huvud av päronträ.
Jo, det fanns ju fina ställen, för ali del.
Men. .. När han tänkte på honom, kom
han ihåg alla poeter han hade supit och
skränat och varit otroligt själfull
tillsammans med.

Sju år hade han nu hållit på med
denna handtering. Sju år för Lea, någon
Rakel blev det ju icke, det var bara i
fantasien under den romantiska
tidsåldern, innan han »var» något, innan
han fått nummerbrickan och uniformen
och upptagits i de utvaldas församling.
Han visste med sig, att han två gånger
tänkt göra slut på alltsammans, eller
åtminstone bli en hederlig människa
igen. Ty hur han än bondnekade och
brännvinsadvokatade: Han hade dåligt
samvete, han „var nergången, han hade

trådlös telegrafi.

329

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:24:44 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1920/0361.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free