Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - S. O. S. Skiss av Harry Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slog han täcket åt sidan, steg ned på
golvet, tog lampan och tassade dit. Han
lyste på väggen, på golvet, under sängen.
Ingenting syntes. Alldeles tyst igen.
Nu börjar han skaka av köld och
spänning, känner att ansiktet drar ihop sig,
och han tänker just krypa ner på nytt,
när pipet ånyo kommer honom att
hastigt lyfta upp lampan mot taket.
Då ser han vad det är. Inne i
hörnet vid taket ser han en stor kolsvart
klump. Han stiger upp på en stol.
Det är en fluga som skriker. En
väldig svart spindel har slagit klorna om
henne och börjat suga i sig flugans blod.
Hon skriker, rycker och frasar med
vingarna, men kommer ej loss, utan
vrider fåfängt sitt runda huvud och
sprattlar med de darrande benen, medan
spindeln ömsar grepp och drar henne
under sig mer och mer.
Skakande stiger han ner, hoppar i
sängen och ligger vaken. Så kommer
han att tänka på flugans lidanden,
stiger upp för andra gången och går till
hörnet.
Hon har tystnat.
Flera timmar ligger han i nervösa
frossbrytningar med lampan tänd på
bordet...
Alldeles fri... jo då!
Harpunius sätter sig vid fönstret och
börjar utan att tänka bläddra i
telefonkatalogen. Han söker icke något namn,
han låter bara bladen surra under
fingrarna och läser då och då ett vackert
namn, till exempel Sidenwall. Nu har
han glömt flugan och dörrvredet och
låter dem sköta sig bäst de kunna. Han
tänder en ny cigarett.
Plötsligt kommer han tillbaka till
bokstaven J, läser flera sidor Johansson och
bläddrar baklänges tills han stannar på
Jacobsson. Jacobsson? Jacobsson?? Han
rynkar pannan, letar i sitt minne, tittar
ut genom fönstret och får syn på två
duvor på taket midt över gatan. Så
med ens minns han.
Han minns Rakel!
Ja, Rakel, ja. Det är längesedan nu,
och ändå kan man bli kall och svettig
om vartannat. Det känns som om en
liten skomakare satt i hjärtat och
borrade och borrade med en pryl, hål efter
hål, tills hjärtat var naggat i kanten
som en sula. På den tiden fanns det
varken flugor eller dörrvreden, det fanns
bara dikter om kärlek och underbara
länder. Minns du sagan om lagerträdet?
Man gick in genom en guldport med
inskriften: Självtillit, Tålamod,
Ödmjukhet, och man löpte fram över en
rosenväg mot trädet, som reste sig upp mot
en knallblå himmel. Medan jag sitter
här och ser på ditt namn — din mans
namn, menar jag — kommer jag ihåg,
att du en gång gav mig ett litet kors
i en kedja att bära om halsen. Jag
var ingenting på den tiden, hade varken
bricka eller uniform eller medlemskort
till de utvaldas samfund, jag var bara
en yngling med långt hår och rasande
ögon. Jag bar ditt kors en hel,
vidunderligt skön vår och sommar, du var
den enda som solen iddes skina på,
alla andra voro dömda till skugga. Ja,
ty du älskade mig ju? Åtminstone
älskade jag dig! Ditt kors, det hängde
på mitt bröst dag och natt, jag skildes
aldrig ifrån det. Jag kände det inte,
och kände jag det, så var det som en
smekning. Ty jag älskade dig ju. Vi
voro hemlösa — men kärleken bodde i
oss; vi drevo regniga gator upp och
ner, hade våra möten i små avkrokar
och smygvrår, där de doftande kyssarna
växlades. Ja, jag talade kanske
högmodigt och dumt, och jag vet, att en
gång spottade jag tre gånger, när vi mötte
en berömd skald. Men det ångrar jag,
jag ångrar det djupt, jag har gråtit över
det: Jag borde ha spottat sex gånger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
