Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Rafael och den sceniska monumentaliteten. Till fyrahundraårsminnet. Av August Brunius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rafael och den sceniska mon ti mentaliteten
Madonnan i det gröna. O Ij emålning. 1505—-ißo6.
I konstmuseet i Wien.
II.
Men det finns ett speciellt område
där Rafael-kritiken icke kan vara för
sträng i sin sovring: det är i fråga om
hans teckningar. Arbetet därmed är ännu
endast i sin begynnelse men har förts
ett stort steg framåt tack vare de tyska
forskarna Vöge ochFischel. Strängheten
är synnerligt motiverad, därför att det
här gäller att komma några av de
personligaste dragen hos mästaren in på
livet. Man vill se hur han arbetar.
Han arbetar med en förunderlig
lätthet, säkerhet och torrhet. Prövar
man den ena efter den andra av hran
gruppskildringar och figurstudier, fohma
sig sä småningom ett intryck av anss
ingenium och sätt att arbeta.
Figurteckningen baseras i ännu högre grad än
hos de andra renässansitalienarna på
konturens renhet och must. Konturen och
angivandet av de väsentliga
ansiktsdragen, ögats, näsans och hakans linjer,
betonas med ett eftertryck, som har
något av den moderna grafiska
kallnåls-teknikens hållning: den starkare eller
avtagande svärtan i linjen bidrar att
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
