Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Vandrarens sång. Bortom den stora öknen. Av Harry Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VANDRARENS SÅNG
bortom den stora öknen
Av HARRY BLOMBERG
I denna natt är allt så nytt och allt så sällsamt stort.
Nu har den sista smärtan flytt, jag är i fridens ort.
I sköna, unga rytmers takt jag hör mitt hjärta slå,
jag bärs av tunga böljors makt mot strand jag längtat nå.
Förbi, förbi
är varje lustans skri!
Kristallklart är det djupa hav av ljus jag andas i!
Det sorlar i min själ en salm, vars ord jag knappt förstår,
men sorlet är som gräsets sus och gråt i unga år.
Nu faller som en uttjänt dräkt den långa pinan ned.
Jag minns ej mer var dag av ångst, var natt jag sömnlös stred.
Nu spricker som en blomma ut den långa pinans lön,
en hälsoört, som läker sår av ormar och av spön.
Förbi, förbi
är vredens sista skri!
Kristallklart är det djupa hav av ljus jag andas i!
Ur många sår i långa år jag uppstår heliggjord
och vandrar bortom ondt och godt, förlossad, segersmord.
Tillbaka bär ej mer en väg, min fot skall skrida fram
på stigar av det klara guld, där förr den trädt i skam.
Ej mer ett rop kan nå mig här från dem jag lämnat kvar.
Jag vet ej mer vad kärlek är, jag har ej släkt och far.
Förbi, förbi
är varje jordiskt skri!
Kristallklart är det djupa hav av ljus jag andas i!
Men harpolikt är vindens sus i solbelysta trän,
och vita skyar följa mig på väg där jag går hän.
352
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
