- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugunionde årgången. 1920 /
388

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Balladen om öster och väster. Av Rudyard Kipling. Översättning av Folke Villner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BALLADEN OM ÖSTER OCH VÄSTER

Av RUDYARD KIPLING

Östern är ett och Västern ett, och aldrig mötas de två,

förrän Herren vår Gud en gång skickar bud, att vi alla till doms ska stå.

Men öster och väster, stam och börd, de finnas ej mera till,

när tvenne män stå mot varann — de må vara varfrån man vill.

Kamal är ute med tjugo man — man kan vänta en resning sen —

och Kamal har stulit överstens sto, som är överstens ögonsten.

Han stal henne ut ur stallet en natt, innan morgonen börjat att gry,

och vände på hästskorna, gav sig i väg och lyckades undan fly.

Då upp och talade överstens son, som ledde en spejaretropp:

»Finns det inte en karl som har reda på, var Kamal lättast söks opp?»

Då upp och talade Muhammed Khan, som var son till en Ressaldar:

»Om du känner den väg, som skyarna gå, så vet du den väg han tar.

I skymningen härjar han Abazai — i gryningen rundt Bonair,

men han måste passera Fort Bukloh, förrn på egna marker han är,

så gör du en ridt till Fort Bukloh, så snabb som en fågels flykt,

så hinner du honom innan Jagai, men sedan färdas han tryggt.

Har han hunnit passera berget Jagai, så vänd genast om igen,

för på längden och bredden är slätten besatt och fylld av Kamals män.

Till höger och vänster finns klippor och sten, och tornet står vidt och bredt.

Ibland kan man höra en hanes knäpp, fast man inte en människa sett.»

Och överstens son han tog sig en häst, en black, som tålde en ridt,

ett helvetesdjur med huvud av fur och hjärta av hårdt stål smidt,

och överstens son han red därifrån. Vid fortet bjöd man på mat

— den som jagar en tjuv han sitter dock ej för länge vid fyllda fat.

Hans vila blev kort. Han upp och bort så snabbt, som om red han till fest,

tills i passet, som leder över Jagai, han fick syn på sin faders häst,

till dess han fick se sin faders sto, som Kamal till ryttare fått,

och han väntade blott, tills han såg honom godt, med att skjuta sitt första skott.

Han sköt en gång och en gång till, men kulan ej målet fann.

»Du sköt som en knekt», sade Kamal spotskt. »Låt nu se, om du rida kan!

Så iväg och bort över berget Jagai som en brusande virvelvind,

och blacken sprang fort som en tioårs hjort men stot som en jagad hind,

och blacken tyngde mot munlaget hårdt, så att tygeln blev styv och stram,

men stoet lekte med betslet gladt, som med handsken leker en dam.

Till höger och vänster fanns klippor och sten, och tornet stod vidt och bredt.

Tre gånger hörde han hanars knäpp, fast han inte en människa sett.

W

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:50:34 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1920/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free