Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Kring Gustaf III:s-porträtten av Lorenz Pasch d. y. Av August Hahr - Tre dikter. Av Jarl Hemmer - Där vandrar på jorden —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kring Gti-staf 111:s-porträtten av Lorenz Pasch d. y.
lare kunna vi näppeligen betrakta
honom. —
Lorenz Paschs Gustaf III:s porträtt
frän 8o-talet inskränka sig emellertid ej
till de nu skildrade typerna (de nämnda
ansiktsstudierna, kröningsbilden på
Gripsholm, Trosa-typen). Under denna tid
uppstår — frånsett andra bilder — hans
säkert mest värdiga och mänskliga, mest
ingående och intelligenta tolkning av
Gustaf III:s fascinerande personlighet,
nämligen det stora porträttet av
konungen i Konstakademien i Stockholm.
Det var konstnärens receptionsstycke till
akademien. Det omtalas som i det
närmaste färdigt omkring 1793, och i
akademiens protokoll av den 24 januari
1797 nämnes det som utlovat.
Emellertid synes det ej ha lämnat målarens atelier
förrän 1802, då det exponerades. Under
en avsevärdt lång tid har det alltså varit
under behandling.
Det är ett knästycke en face, visande
konungen i den mörka svenska dräkten,
svart och rödt samt högblått i skärpet
och serafimerordens band. Förvandlingen
i uppfattning och stil är verkligen
påfallande stor. Det förr så glänsande
stoffmåleriet har trängts tillbaka i andra
rummet. Men desto mer tilldragande
verkar bilden genom den själfulla
karakteristiken. Med den vänstra handen
i sidan, den högra till en talande eller
hälsande gest något utsträckt, träder
monarken emot oss som en huldrik
beskyddare. Det stolta, jagbetonade,
fåfängliga, som i tidigare bilder kunnat
göra sig mer eller mindre starkt
förnimbart, har fått vika för något
medkän-nande och mänskligt, det teatraliska för
det osökta och naturliga. Ansiktstypen
sammanhänger visserligen med den vi
nyss förut lärt känna, men avvikelser
finnas, och uttrycket är ett helt annat.
Fullbordat först efter konungens
tragiska död, som ej ringa bidragit till det
romantiska skimmer, vari eftervärlden
helst älskat att se denne regent, samt
under en tidsperiod av så annorlunda
kynne än Gustaf III:s egen tid, tog denna
skapelse slutligen gestalten av en under
saknadens idealisering målad minnesbild.
TRE DIKTER
av J A R L HEMMER
Där vandrar på jorden —
Där vandrar på jorden en liten tid ett hastigt vissnande kött
och sjunker ned under stenarna, förfallet och förödt.
Men genom det köttet susar en stund en vind på okänd färd,
en flyktig gäst från förborgade och tysta vidders värld.
Som västan ur fjärran en sommardag kan komma med toner och doft,
så fyller en farande ande med skönhet ett intigt stoft.
415
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
