Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Segertemplet. Av Albert Henning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEGERTEMPLET
A v ALBERT HENNING
Längst ut vid kusten, vändt mot solblått hav,
på attisk klippa lyftat över bruset,
står marmortemplet glänsande i ljuset,
med målad fris och ädel arkitrav.
Från denna klippa först man seglet såg,
som, höjt med ljuset av den nya dagen,
ett tecken var, att fienden var slagen
och åter fri arkipelagens våg.
Ja, Eos själv ett väldigt tecken gav,
där bakom seglet strålande hon höjde
sin gyllne sköld, som segermäktig dröjde
och guldbegöt ett gryningsstilla hav.
Då hade alla gudens närhet känt,
men endast en i männens krets fått gåvan
att lyfta upp i sinnevärlden ovan
den skönhetssyn, som allas blickar tändt.
Nyss mejselns järn den sista slingan skar.
Nu skulle segerns stolta högtid firas
och lagerns krans kring Peleus panna viras,
kring hans, vars verk det sköna templet var.
Glad. svärmade kring solljus marmorprakt
med högljudt sorl en skönhetsdrucken skara
och såg ett bildrikt tympanon bevara
de stolta hjältedåd, som segern bragt.
Och Peleus själv dem syntes som en gud,
så ädelt templet höjde sig i ljuset,
en skönhetsdröm, som lyftat sig ur gruset,
ej på ett mänskligt men gudomligt bud.
Men ensam stannade, när mängdens ström
gled in i templet, prydt till högtidsstunden,
bildskärarn Faustos, av ett svårmod bunden,
som bar hans själ i hög och tankfull dröm.
Han hörde hyllningsropen mäktigt brusa,
och medan blicken slöt en solljus jord
och templets prakt, den härligt marmorljusa,
han talade för rymden dessa ord:
Nu hyllningsropet gladt därinne stiger,
ett vittnesbörd, som till mitt hjärta går,
att templets prakt, hur marmorblocket tiger,
dock har ett språk, som mängdens själ förstår.
434
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>