- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugunionde årgången. 1920 /
434

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Segertemplet. Av Albert Henning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SEGERTEMPLET

A v ALBERT HENNING

Längst ut vid kusten, vändt mot solblått hav,

på attisk klippa lyftat över bruset,

står marmortemplet glänsande i ljuset,

med målad fris och ädel arkitrav.

Från denna klippa först man seglet såg,

som, höjt med ljuset av den nya dagen,

ett tecken var, att fienden var slagen

och åter fri arkipelagens våg.

Ja, Eos själv ett väldigt tecken gav,

där bakom seglet strålande hon höjde

sin gyllne sköld, som segermäktig dröjde

och guldbegöt ett gryningsstilla hav.

Då hade alla gudens närhet känt,

men endast en i männens krets fått gåvan

att lyfta upp i sinnevärlden ovan

den skönhetssyn, som allas blickar tändt.

Nyss mejselns järn den sista slingan skar.
Nu skulle segerns stolta högtid firas
och lagerns krans kring Peleus panna viras,
kring hans, vars verk det sköna templet var.
Glad. svärmade kring solljus marmorprakt
med högljudt sorl en skönhetsdrucken skara
och såg ett bildrikt tympanon bevara
de stolta hjältedåd, som segern bragt.
Och Peleus själv dem syntes som en gud,
så ädelt templet höjde sig i ljuset,
en skönhetsdröm, som lyftat sig ur gruset,
ej på ett mänskligt men gudomligt bud.

Men ensam stannade, när mängdens ström
gled in i templet, prydt till högtidsstunden,
bildskärarn Faustos, av ett svårmod bunden,
som bar hans själ i hög och tankfull dröm.
Han hörde hyllningsropen mäktigt brusa,
och medan blicken slöt en solljus jord
och templets prakt, den härligt marmorljusa,
han talade för rymden dessa ord:

Nu hyllningsropet gladt därinne stiger,
ett vittnesbörd, som till mitt hjärta går,
att templets prakt, hur marmorblocket tiger,
dock har ett språk, som mängdens själ förstår.

434

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1920/0474.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free