- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugunionde årgången. 1920 /
436

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Kultala. Av Carl August Bolander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ku It al a

Av Carl August Bolander

OLEN DANSAR i den
morgonblåa rymden. Blankfisken
hoppar över vattenytan, vågorna
skvalpa kring de röda bojarna,
måsarna glittra över masterna. Gamle
sjåaren Ludde, som är hamnkapten så
här tidigt om morgonen, kan inte stå
stilla i solglindret, han tar danssteg
omkring pollaren.

Nu blåser båten ute på fjärden, Kalle
Syrenius flyger yrvaken upp ur sin droska.
Den unga Evelina Jubel sticker upp
huvudet genom skansluckan på pråmen
Eos, fjunet från sälgarna flyger ner på
de nakna brösten. En orakad
skeppar-pojke tittar fram bredvid henne, han
kittlar henne under fötterna, hon skriker
och sprattlar.

Men nere på däcket på ångaren
Gråköping plockar bodbiträdet Emil Kefas
Jonsson med sina kopparslantar, han
skall ge 25 öre i dricks till
akterstäderskan. Uppe på kommandobryggan står
musikdirektör Oscar Lindblad och
stämmer upp ’Härliga land’, då båten
glider innanför piren. Evelina gapar,
matrosen glömmer att kasta trossen.
Hamn-Ludde blickar ogillande.

En ung kungason kommer till
Gråköping, det är bara Hamn-Ludde som
tar emot honom. En oäkta son till
salig kungen, säger skvallret — Oscar
Lindblad struntar i skvallret, han har
sitt eget konungarike. Kultala heter
det, det är tjugoårsdrömmarens land,
där stenen är guld och grässtråt är
ädelsten. Han har ett notpapper i
kappsäcken, som det står Kultala på, han
skall skriva en opera med det namnet.

Det blir lagom att göra det här i
Gråköping, han skall vara organist här
några månader. Så skall han ut, till Rom,
till Paris, den stora världen väntar att
få lagerkransa honom.

Han kastar gepäcket upp i Syrenius’
droska, men själv går han till fots
genom staden. Det finns ingen i
skvallerspeglarna ännu, fröken Klasons
papegoja sover i sin bur, en piga i
nattlinnet gläntar på en rullgardin. Knaggliga
gatstenar, en å som stinker, en fördömd
håla, gudskelov att den stora världen
finns.

Han går upp till domkyrkan, vill
pröva orgeln, väcker den gamle
kyrkvaktarn. Hallå, den nye organisten är
kommen, gubben brummar ilsket i
skägget. Men Oscar Lindblad sitter redan
på orgelbänken och drar ut basunen.
Vakna, Gråköping, nu blåser vinden från
Kultala, landet där vattnet rinner med
vin och blommorna äro stjärnor.
Soluppgångens saliga land — räcker
guldet inte till att förgylla upp Gråköping?

Har han inte spelat staden vaken,
det är inte samma Gråköping som han
vandrar hem igenom. Solskenet flödar
över torget, mjölksurrorna glänsa av guld,
det blixtrar av buren i fröken Klasons
fönster, papegojan har vaknat och skriker
sitt ’tänk på din själ’. Oscar Lindblad
går till hotell Klippan och lägger sig,
han har sjungit hela natten för
sjöjungfrurna.

Men klockan 12 knackar det på
dörren redan. Det är lektor Bredberg, han
har tagit ett pris i Svenska akademien
en gång, det glesa håret står ännu som

436

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1920/0476.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free