Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åttonde häftet
- Kultala. Av Carl August Bolander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Ali gu s t Bolander
Månen skiner in i den svarta salen,
Boström lyfter marmorbord och utför
Herkules’ tolv stordåd, klockarn har
draperat sig i ett överkast och spelar
Cy-rano. Oscar Lindblad stiger ut på
trädgårdstrappan, månen hänger i linden,
Gråköping är en förtrollad silverskog,
där älvorna dansa och vandrarn går vill.
Den gamle bagarn, som försvinner genom
grinden, är råttan som drottning Mab
åker efter — nu har klockarn börjat
mässa därinne: »Jag tror på trikinerna
i fläsket och själens obotliga ensamhet.»
Men unge Lindblad hör ingenting,
han står ensam på trappan i månskenet.
»Måne, fattiglapp, du har silver bara,
vill du ha något av mitt guld» —• han
lyfter sitt glas och stirrar i de gnistrande
pärlorna. Ser han inte Kultala, landet
där gudarna dansa — hör han inte
bruset av pukorna och cymbalerna.
*
Emil Kefas Jonsson har blivit förste
man i den stora butiken vid Storgatan,
det står ’Vin och konserver’ i jättestora
guldbokstäver och är en spricka i
glaset. Oscar Lindblad sitter kvar i sin
stamsoffa på hotell Klippan, på tio år
skriver man inte en opera. När skulle
han få tid till den också, han har sin
kyrka, han har sin skola. Och alla
lektionerna, alla stadens flickor skola spela
för vackra Oscar, själva fröken Klason
går och tar sånglektioner för honom.
Fröken Irma i villa Giacomina spelar
en timme om dagen för honom.
Förresten har Boström rätt, världen
springer inte ifrån en, Rom och Paris
ligga nog kvar på sin plats.
Konstnären skall mogna först. — Boström har
blivit lektor nu och torkar allt oftare
bort imman från glasögonen, har fått en
gång som hade han ridsår av Pegasus.
Och Gråköping är också ett stycke
av världen, det har klockar Dunderberg
rätt i, hans fågelansikte har blivit
magrare och Cyranonäsan större. »Men vänta
bara, en dag är jag borta», när ljusen
släckas i värdshussalen dricker Oscar
Lindblad alltid en bragebägare. »En dag
skola ni läsa i kålbladen om en svensk
som firar triumfer på kontinenten. Ana
ni, vad man kan mena med en riktig
opera, gubbar?»
En dag är han borta också, vackra
Jeanette tittar hela kvällen mot dörren.
»Lindblad har rest»,Boström måste dricka
en flaska mer än vanligt. »Dumbom,
karlen har blivit kär bara», Dunderberg
tar det lugnare. — »Rika Irma förstås,
ja, han är en sagoprins.» — »Eller gamla
Klasonskan, jag tror hon har samma
tur hos honom.»
Det är inte lätt att gissa namnet på
flickan, han vet det inte själv än. Men
han har sett henne ute på hamnpiren,
han kom sjungande i skymningen, hon
satt på den yttersta stenen uppkrupen
som en liten sjöjungfru, med
månstrimman i håret och något som gråt i
ögonen. Vackra Lindblad hörde inte till de
blyga annars, men han vågade
ingenting säga till henne, satte sig tyst på
stenen bredvid. Hon reste på sig —
nej, hon var ingen sjöjungfru, hon var
en älva, hon hade en rörelse med
handen som plockade hon blommor på en
osynlig äng. Han gick utanför hennes
hus hela natten, tittade som en dåre
upp mot fönstren.
Nästa dag gick han också utanför
huset, glömde alla eleverna. På
förmiddagen steg den gamle skådespelaren in
genom hennes port med en blomma i
handen, vågade den gamle stollen svärma
för henne? Direktör Lindblad gick till
en blomsteraffär och köpte alla blommor
som funnos, skickade dem i en droska
till henne.
På kvällen satt hon på piren igen,
han kunde inte tiga längre. »Jag älskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:34 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1920/0478.html
