Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Polen. Av Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alfred fetisen
vid och genom en allmän socialpolitisk
krasch, då hela det gamla statssystemet
i Europa ramlade i spillror. Den tanken
tillhör väl en så avlägsen framtid, att,
om den dagen en gång randades, hela
det tilltänkta konungariket vore
överflödigt, därför att nationalitetsfrågorna då
lämnat rum för de stora internationella
samhällsproblemen.»
I fråga om nationalismens betydelse
tycks jag grundligt ha misstagit mig,
men den stora »kraschen» har redan ägt
rum. Den kom med världskriget. Redan
under dess första akt lades grundstenen
till ett självständigt Polen genom den
dubbla kejsarproklamationen av den 3
nov. 1916 om ett självständigt Polen,
utbrutet ur det ryska kejsardömet. Men
därmed var det tredubbla polska
problemet icke definitivt löst. Detta skedde
först genom världskrigets slutakt,
centralmakternas krossande. Nu först äro de
tre skilda bröderna förenade under
samma tak.
Härmed är ändtligen den skamfläck
utplånad, som vidlådde Europa genom
de tre örnmakternas söndersargande.
Och detta är icke blott en hederssak
för Europa, utan ock en akt av
statsklokhet. Det bör för Europa vara ett
vitalt intresse, att det genom det
katolska, kulturella Polen får ett bålverk
mot ortodoxien, bolsjevismen och den
asiatiska östern. Polen har redan förut
med heder utfört ett sådant civilisatoriskt
värv.
III.
Det polska folket har i många stycken
blivit misskänt, och dessa fördomar ha
tagit sig uttryck i bevingade ord: »polsk
riksdag», »polnische Wirtschaft» (Polens
affärer), »polsk bank», »polskt blod»
o. d. Härmed har man velat gissla dels
polackernas inbördes split och anarki, dels
deras »opraktiska» lättsinne och slarv.
Vad den förra anmärkningen beträffar,
kan det visserligen icke nekas, att den
polska »regeringslösheten» och den
individuella självrådigheten, som bland annat
tog sig uttryck i »liberum veto», den
enskilde riksdagsmannens obstruktion mot
ett majoritetsbeslut, ha varit lyten, som
skadade den gamla adelsrepubliken. Och
den inbördes splittringen firade stundom
orgier både på 1600-talet och omedelbart
fore de två sista delningarna. Men efter
den stora katastrofen ha polackerna hållit
ihop med en beundransvärd enighet gent
emot utländska påtryckningar, och just
genom det politiska söndersplittrandet
ha de blivit så mycket fastare förenade.
De polska riksdagsmännen i Berlin, Wien
och i den ryska duman ha alltid känt
sig som polacker och värnat sin
nationalitets intressen. Kosciuszko-kullen vid
Krakau är uppförd av mull från ali den
jord i Europa, där polska frihetskämpar
gjutit sitt blod.
Klandret för polskt lättsinne och slarv
är förvisso numera också ett tal i
fåvit-sko, åtminstone tillkommer det icke oss
svenskar att i detta avseende upphäva
oss till stränga domare. Det var nog
befogat under den stora förskingringens
tid i midten av det förra århundradet, då
landsflyktiga ättlingar av degenererade
eller ruinerade adelsfamiljer »utan fäste»
som kosmopolitiska vagabonder irrade
kring i europeiska storstäder och genom
lättsinne och lättja bragte det polska
namnet i vanrykte. Men denna
ana-kronistiska aristokrati existerar ej längre
i det demokratiserade Polen. Min
bestämda uppfattning av den polska
medelklassen är, att den lever ett ganska
enkelt, småborgerligt liv. Om livet på det
polska bondlandet har jag ej kunnat bilda
mig ett omdöme. Där finnas säkerligen
många mörka fläckar, t. ex.
dryckenskapen och starka svängningar mellan
lidelsefull, brutal temperamentfullhet och
462
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
