Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Polen. Av Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alfred fetisen
det ryska kejsardömets bajonetter och
knutpiskor, förrän det efter
»världsfreden» hotas av en ny moskovitisk
invasion i form av den östslaviska
bolsjevismen, som är så mycket farligare som
den verkar icke blott genom yttre
maktmedel, utan ock genom sin smittande
förmåga att i sig uppsuga alla missnöjda
och sjukliga samhällselement. Det ligger
visserligen ett folkpsykologiskt svalg
mellan den ryska kollektivismen och
den polska individualismen, men detta
svalg är dock icke oöverstigligt på grund
av den anarkistiska tendens, som kan
spåras både i det ryska och det polska
statslivet, och i Polen, liksom i Ukraina,
kan den ryska bondekommunismen finna
någon jordmån på grund av
bondeståndets okunnighet och kulturella
efterblivenhet — ett fruktansvärdt arv av det
storryska vanstyret.
Såväl Polen som Ukraina befinna sig
ör närvarande i ett ganska
bekymmersamt läge. Att Ukraina icke skulle
kunna som genom ett trollslag
inträda i det nya europeiska statssystemet,
är ursäktligt och förklarligt, då man
besinnar, att det sedan tusen år
tillbaka har saknat den politiska
självständigheten. Annorlunda ställer sig
saken för Polen, som endast ett hundra
år har varit förlustigt sin politiska
självbestämningsrätt. Det är ett
nedslående sakförhållande, att Polens 20
miljoner ha svårt att hålla stången
mot bolsjevikhären, och nödgats lyssna
till ganska förödmjukande fredsförslag.
Saken kan näppeligen förklaras endast
med hänsyn till Polens utmattning efter
världskriget. Visserligen har Polen lidit
ohyggligt genom den tysk-ryska
sammanstötningen vid Weichsel och Niemen,
men Ryssland självt har ju icke lidit
mindre. Om Pilsudski, i stället för att
göra fälttåget mot Kiev, där polackerna
ha intet att skaffa, från första början
förenat sina vapen med Ukrainas för att
gemensamt tåga mot Moskva, hade det
nu kanske sett annorlunda ut i östra
Europa.
Polackerna sakna ingalunda
statsmannaegenskaper. Tvärtom, deras
historia bevisar i det stora hela motsatsen,
och i fråga om inre sammanhållning
gent emot en stor yttre fara ha de i
alla tider ådagalagt beundransvärda prov.
Men deras svaghet har stundom varit,
att den inre sammanhållningen brustit,
sedan den värsta faran tycktes
undanröjd eller åtminstone avlägsnad. Så var
åtminstone förhållandet under 1700-talets
senare del. För utomstående är det
svårt att bedöma de inre förhållandena
i Polen. Man har näppeligen rätt att
tala om en »polsk imperialism», men de
gamla Jagiellonernas fridsamma idé och
»polackernas milda blod» tillhöra kanske
historien. Varför skulle polackerna
ensamma gå fria från den landb unger, som
gripit nästan alla europeiska nationer
efter den stora världskraschen? Och när
de tre skilda polska bröderna plötsligt
återfunno varandra på världskrigets
ruiner, var det kanske icke så underligt,
om den relativt så lätt och fort
återvunna politiska friheten steg åt huvudet
och väckte aptit även efter alla de
territorier, över vilka den gamla
adelsrepubliken en gång hade härskat, men vilkas
rent polska karaktär är omstridd. Så
är det gent emot Ukraina och Litauen.
Och även gent emot den nya
tsjecho-slovakiska republiken, Polens närmaste
och mest befryndade grannstat, är
förhållandet mycket spänt genom den
schlesiska Teschenfrågan, som tills vidare
blivit »avgjord», men naturligtvis icke
definitivt löst.
För polackerna ligger det alldeles
särskild vikt på att deras nya stat blir
fast grundad och att de genom en
ädelmodig och klok politik samt genom nö-
470
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
