Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Polen. Av Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Po le n
diga eftergifter åt både Ukrainas och
Litauens skäliga krav ordna de
östeuropeiska förhållandena. Detta är den
första förutsättningen för att vår
världsdel skall förskonas från den »ryska
faran», vare sig denna insveper sig i den
forna kejsarmanteln eller ikläder sig den
bolsjevikiske kommunistens arbetareblus.
Polens öde har varit nog beklagligt ändå,
men det ligger stor vikt däruppå, att
det icke förverkar något av de varma
sympatier, som det åtnjöt efter 1831
och 1864. Och polackerna måste
särskilt akta sig för att ge tyskarna
vapen i händerna, så att dessa med sin
inrotade ringaktning för polackerna icke
måtte få rätt att hånfullt säga åt Europa:
Se, hur det går med polackerna, sedan
vi nödgats taga vår hand från dem!
Polackerna hava kanske sitt svåraste
befrielseverk ännu framför sig.
Polens politiska horisont är sålunda
alis icke så molnfri som önskligt vore
med hänsyn till de svårlösta östeuropeiska
problemen. Man kan också tänka sig
möjligheten att ett revanchelystet
Tyskland skall söka anslutning till ett åter-
upprättat Ryssland, och att deras händer
åter skola mötas över Polen. Men därför
kan det icke nog kraftigt betonas, att ett
starkt, odelat Polen måste ligga i hela
vår världsdels intresse. Polen har allt
fortfarande en mission att fylla mellan
öster- och västerland.
Men världshistorien mäter icke med
små tidsmått i månader eller år. Den
polska nationen har redan med heder
överstått den värsta prövning, som pålagts
ett folk, och lärd av bittra erfarenheter
skall den veta att övervinna även dessa
hinder. Det Kosciuszko tillagda
teatraliska utropet »Finis Poloniæ!» är en
bevislig historisk osanning.
Och det får ej av en svensk skald
upprepas, vad Snoilsky sjöng om det år
1863 förblödande Polen:
Där gror ej strå, där är allt liv förödt,
där letar fåfängt själva ulven föda.
Där har ett ädelt folk till döds sig blödt.
Europa såg därpå och lät det blöda.
Nej, alltid må den väckande sången
ljuda: Jeszcze Polska nie zginelal Ännu
Polen ej gått under.
471
Gata i en polsk by.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
