Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Den himmelske förföljaren (The hound of heaven). Av Francis Thompson. Försök till svensk tolkning av Elin Storckenfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fr ane is Th o mp s on
Och det blev så:
I deras ljuva sällskap fick jag gå —
jag öppnade Naturens slutna bok,
hennes ögon såg jag blänka
bakom dimmans gråa dok;
havsskum såg jag molnen stänka,
när hon havets vågor vrok.
Allt som föddes eller dog
steg och sjönk som dessa vågor.
Mitt sinne gungade i samma takt,
log och grät med sol och vatten,
jag var dyster liksom natten,
när hon tände sina lågor
omkring dagens mörka hus,
jag skrattade mot solens ljus,
vackert väder — lust och gamman!
Jag och himlen gräto samman,
och dess tårar gjorde med en dödligs pakt.
Mot solnedgångens varma röda hjärta
lät jag mitt eget hjärta slå
att del av dess värme få —
det halp ej, halp ej alis min mänskosmärta.
Väl med min gråt jag vätte himlens kind,
men ack, vi kunde ej varann förstå!
Jag talar ej som jord och sol och vind —
Naturen, stackars styvmor, kan ej ge mig tröst.
Om jag skall vara hennes,
då må hon skynda innan jag förbrännes.
att fälla slöjan, vävd av himlens blå,
och bjuda mig, som törstar så,
sitt modersbröst.
Men med otröttligt lopp,
med aldrig saktat lopp,
i majestätiskt lopp min väg och stig
Han följer, och en Röst
förföljer mig — Hans Röst:
»Se intet täckes dig, du som ej täckes Mig!»
Se, naken väntar jag Din kärleks tuktan!
Du har berövat mig min rustnings makt
och mig i stoftet lagt
på knä för Ditt förakt.
Jag sov och vaknade av fruktan,
berövad under sömnen ali min prakt.
474
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
