Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Francis Thompson. Av Ida Buergel Goodwin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fr an cis
Th o mp son
En kantat av Claudel heter: »Cette heure
qui est entre le printemps et 1’été», ett Ode
av Thompson: » From the Night of Forebeing,
an Ode after Easter.»
Claudel: Dis seulement, la rose!
— — Quelle rose?
— — Du monde entier en cette fleur éclose.
— — Pius une cliose meurt, pius elle arrive au
bout d’elle méme.
Thompson:
Look up, O mortals, and the portent heed
In every deed,
Washed with new fire to the irradiant birth
Reintegrated are the heavens and earth
From sky to sod
The world’s unfolded blossom smells of God.
— — Hark to the Jubilate of the bird
For them that found the dying way to life !
The Hound of Heaven trycktes första
gången 1893. Motivet »den himmelske
förföljaren, den flyende själen» finner ett
nästan bokstavligt lika innehåll men på
samma gång poetiskt mycket olika uttryck
i Claudels Vers d’Exil (1895):
Tu m’as vaincu mon bien-aimé! mon ennemi,
Tu m’as pris dans les mains mes armes une à une.
Ni le jeune Désir, ni la Raison qui ruse,
Ni la Chimère ainsi qu’un chéval ébloui.
Ne m’ont été loyaux et surs: tout m’a trahi!
Et ni mon låche cceur ne m’a servi d’excuse.
J’ai fui en vain, partout j’ai retrouvé la Loi.
Il faut ceder enfin! 6 pörte, il faut admettre
L’hote, cceur frémissant, il faut subir le maitre,
Quelqu’un qui soit en moi pius moi-méine que moi.
Lika litet som den unga franska
diktarskolan tillfredsställer dem som fordra ett
fastslaget »poetiskt sujet», ett utarbetat motiv
i en dikt, lika litet kan man redogöra för
innehållet i en dikt av Francis Thompson.
Den är uppslag till tjugo eller hundra andra
dikter och är ändå e7i.
De franska diktarnas »unanimism», som
redan blivit ett slagord, fanns redan hos
Thompson, men utan etikett. Claudel ser
alla skapade och eviga ting slutas samman
i en sfär av concentriska cirklar, den eviga
samordningen av det högsta med det lägsta.
Francis Thompson bekänner sin tro på
gränsernas bortfallande, The Embrace of
Body and Spirit:
When to the new eyes of thee
Ali things by immortal power,
Near or far
Hiddenly
To each other linked are
That thou canst not stir a flower
Without troubling of a star.
CThe Miss tre ss of Vision)
My soul is quitted of death-neighbouring swoon,
Who shall not shake her immitigable scars.
Until she hear »My sisterU from the moon,
And take the kindred kisses of the stars.
C Ode to the Setting Sun)
Francis Thompson blir varken större eller
mindre genom sin frändskap med en
diktare som är ett stort namn av i dag, men
visar det inte hans storhet att varje ny
generation finner ny gemensamhet med hans
dikt?
Inför sig själv och sin samtid var han
(jag tar hans egna ord om ett diktaröde
likt hans eget) »en utstött från sitt hem med
ett förbränt förflutet och en dunkel
framtid, en eremit utan avskildhet, en enstöring
utan oberoende, en asket, som inte helt
försakat världen, en poet utan hopp om
lagern, en martyr utan hopp om
segerpalmen, sargad av törnen som aldrig virade
sig till en krona». — Men i hans poesier
se vi hans verkliga befriade jag, en
ljus-född genie, dristig och ung och
oövervinnelig. Sin högt stämda lyra lyfter han
lovsjungande mot solen — den dagligt
vardande, den evigt varande:
Fling from thine car thy burning curls and hark
A song thou hast not heard in northern day;
For Romk too daring and for Greece too dark.
Sweet with wild wings that pass, that pass a way.
5O3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
