Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenska romaner och noveller. Av Erik Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Författaren har rest utrikes. Den
inre spänningen lägger den unga kvinnan
på sjukbädden. Det är då hon ett
ögonblick vid dödsgränsen förnimmer Gud som
»den stora dimensionen». Denna extatiska
upplevelse skulle hon återkomma till, och
den skulle leda henne mot den slutliga
syntes av kärlek och religion, vartåt boken
syftar. Men innan den nås skall hon löpa
linan ut åt ena hållet. Efter faster
Heddas död far Anna Karelius till Paris. Hon
har i mycket blivit en annan redan, hon
suger intensivt in stadens erotiskt laddade
atmosfär, hon umgås i ryska studentkretsar,
rör sig överallt ledigt och obesvärat. Och
när inte Thomas Wicht upppenbarar sig
på pensionatet i Paris, där hon väntat
honom, söker hon beslutsamt upp honom.
Hon ger sig hän till honom, och då »brast
skillnaden mellan själ och kropp, de
glöddes till ett». Men därmed är ock Thomas
Wicht borta ur hennes värld, och längtan
efter annat vaknar. Hon går att i en
högre enhet »smälta samman helgonet och
backanten inom sig», hon går ut på
spaning efter Chrysoloras. Läsaren vet att
denne väntar på henne. Anna kommer
till Berlin; där blir hon mor, men barnet
dör vid födseln. I sjukdomen förnimmer
hon än en gång den stora dimensionen,
och hon gör en boskillnad mellan
människors lilla rättfärdighet och Guds stora,
något som ju inte är så ovanligt inom
mystiskt religiös åskådning. Hon tänker: »En
människa kunde vara skyldig inför
människor, ja, saker till döden, kunde med
sitt liv rättvist få sona sin skuld, men vara
skuldlös inför den stora dimensionen.»
Skulden som når till Gud är synden mot
kärleken. Och någon kärlek har hon inte
känt. Gentemot den lilla dimensionen,
människornas rättfärdighetskrav, gör hon
bot i ödmjuk underkastelse. Hon
påminnes om Chrysoloras genom vänner denne
hjälpt och höjt, och nu längtar hon hem.
Vi förstå att syntesen skall vinnas, men
därmed är det också slut med det
psykologiska intresset. Hittills har Anna
Karelius levat och kämpat, och vi ha iakttagit
hennes själs alla skiftningar Hon känner
sig syndig nu aven mot Gud, ty hon har
kränkt kärleken, Chrysoloras’ kärlek till
henne, och i den sanna kärleken lever Gud
genom Kristus, som vardt kött och därför
är bryggan från vårt plan till den »stora
dimensionen». Hon får Chyroloras’ brev,
och den nya kärleksextasen genomtränger hela
hennes väsen. Därmed slutar romanen. —
Den lösning författarinnan ger kan inte
tillfredsställa; det är som hon ställt upp sin tes,
såsom jag ovan refererat den, och utan vidare
låtit Anna Karelius anamma den. Dennas
dubbla väsen verkar ännu inte färdigt för en
sådan syntes, som bjudes i kärleken till
Chrysoloras, ännu har hennes inre inte vunnit
harmonisk jämvikt, det hela blir en lösning
i ord, ingen psykologisk verklighet. Detta
sammanhänger givetvis med den dimmiga
Chrysoloras-figuren överhuvud. De sista
sidorna öka sålunda inte skildringens värde,
men kvar står i alla fall bilden av den
unga kvinnan, hennes strid mot miljön,
hennes skiftande och böljande inre liv,
hennes strävan och längtan, och det är
mycket nog det. —
Elin Wägners Den befriade kärleken
har världskriget till drivande kraft både
för yttre och inre händelser. Kärleken som
den stora lidelsen i kamp med andra
känslor och krav har alltmer blivit ett centralt
problem för författarinnan. Att få ge
konflikten slående aktualitet, att ställa in den
i en tid av oanade prövningar och
upplevelser har i och för sig utgjort en
fängslande uppgift. Men det tycks mig som
författarinnan gjort sig uppgiften — delvis
åtminstone — något för lätt och ej givit
sitt problem den rätta tyngden.
Den själshistoria, som väl erbjudit Elin
Wägner största, i varje fall nyaste intresset,
är knuten till den erkände diktaren Filip
Humbles maka, Andrea. Då han gett sig
ut på en vidsträckt resa för att friska upp
sin trytande inspiration, slår världskriget
ner och avgör även deras lilla öde. Filip
kvarhålles i Sydafrika, misstänkt som spion
på grund av sitt vänskapliga förhållande
till en tysk familj där, och Andrea väntar
honom förgäves. Hon, vars hela liv varit
kärlek till mannen, kan ej stå ut ensam,
hon har vuxit upp i tro på konst och
litteratur, den tron består ej provet —
konstnärerna ha ju ej anat något av denna
världens vånda och ve, vari hennes eget
olycksöde ingår — och så faller hon ett
offer för sekteristisk förkunnelse, där
Apokalypsens profetior om den förestående
världsundergången och domens dag bilda
stommen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
