Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Degas. Av André Salmon. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
André Salmon
Huvud, av ung flicka. Oljemålning. Slutet av 6o-talet.
Tillhör hr Herman Heilbuth, Köbenhavn.
Degas var dessutom en så pittoresk
personlighet, att han lätt skulle kunna ge
stoff till en hel bok om sitt liv och sitt
arbete. Jag skall blott fasthålla vid det
som icke var det minst originella hos
denne betydande mästare, vilken
framtiden skall ställa i rang näst efter de
främsta, nämligen att han utgjort
förbindelseleden mellan klassicismen och det
djärvaste oberoende utan att någonsin
hava representerat »le juste milieu».
Först och främst måste man
ihågkomma, att Degas, till hela sin läggning
aristokrat och förmedlare av en luxuös
konst, skapad att lysa i ett måttfullt
och väl avvägt århundrade, framträdde
vid en tidpunkt då skepticismen icke
såsom i adertonde seklet var en elegant
dräkt för den, som ville skilja sig från
massan, utan tvärtom kännemärket för
en hel nation, som hämtade sin välfärd
och sina moraliska landvinningar ur ett
slags försakelse av politiskt ursprung.
Om uppkomsten av impressionismen
— enligt de verkliga impressionisterna,
det vill säga landskapsmålarna från Pis-
saro till Claude Monet, men däremot
icke ens Manet, ännu mindre Renoir
—-föreföll som ett demokratiskt fenomen,
så representerar Degas’ konst å sin sida
den aristokratism, som en seglivad
tradition kunde skapa med ett borgerligt
material, dä varje tro på något djupare ideal
försvunnit.
Det vore bra litet om Degas icke
hade någon annan efterföljare, men det
är naturligt att från 1880 till 1900, från
Zola till den Nya Andens morgonrodnad,
Degas’ mest framträdande och trognaste
lärjunge var tecknaren Forain. Då
Fo-rain, som är en medelmåttig målare, tar
sig för att måla, påminner han trots
sina brister om Daumier. Jag skall
längre fram söka giva skäl för dessa
namnsammanställningar.
Av kritiken med sitt eget samtycke
placerad bland impressionisterna, ibland
till och med, ehuru i mitt tycke oriktigt,
bland deras främste, visar oss Degas i
detta hänseende en i ögonen fallande
egendomlighet. Ett hastigt studium av
hans verk uppenbarar en allo impres-
578
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
