Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Vad är bolsjevismen? Av L. Sjestov. Auktoriserad översättning från franskan av K. W—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig. Denne politiker avgör efter sitt eget
huvud det honom anförtrodda landets öde.
Det berättas om Nikolaus I, för
vilken man hade framlagt ett förslag till
järnväg mellan Moskva och Petersburg, att
han, utan att undersöka ingeniörernas
beräkningar, på kartan drog en nästan rak
linje mellan de två huvudstäderna och
sålunda löste problemet på ett enkelt
och raskt sätt. Det är på detta sätt som
de nuvarande maktägande i Ryssland
lösa alla frågor. Och om Nikolaus I:s
styrelse, liksom flertalet av hans
företrädares och efterträdares, rättvist
förtjänar kallas oupplyst despotism, kan man
med ännu större rättvisa karakterisera
bolsjevikväldet med detta ord. Det är
despotism och, jag understryker det
kraftigt, oupplyst despotism. Liksom det
nyligen förgångnas politiska ledare tro
bolsjevikerna icke blott icke på
dygden — en skepticism vilken som bekant
är tillåten i politiken — men de tro
lika litet på vetenskapen, och de tro
icke ens på intelligensen. Såsom
samvetsgranna tillvaratagare av de mest
renodlade ryska politiska traditionerna —
traditionerna från den ännu i allas minne
så levande förtryckets period — tro de
blott på knölpåken, på den brutala fysiska
styrkan. På samma sätt som helt
nyligen, före kriget, högerns deputerade i
duman av typen Markov och
Purisjkevitj gycklade med den humanitära
liberalismen och med hotelser om förtryck
och fängelse besvarade alla oppositionens
försök att förmå våra gamla ministrar och
styresmän att aldrig så litet avvika från
de reaktionära hjulspåren, på samma
sätt känna de nu härskande
kommissarierna blott ordet tjrezvytjajnie.[1] De
äro övertygade att hela regeringskonstens
visdom sammanfattas i detta ord.
Friheterna, de personliga garantierna o. s. v.
— allt detta är blott meningslösa påhitt
av vetenskapsmännen i Europa,
occidentens doktrinärer. I Ryssland ha vi intet
behov av friheter och personliga
garantier. Vi skola utsända ett hundra tusen
eller en million dekret, och det obildade,
okunniga, vanmäktiga, eländiga landet
skall med detsamma bli rikt,
kunskapsrikt, mäktigt, och hela världen skall
komma att beundra oss och ivrigt
tillägna sig de nya formerna för politiskt
och socialt styrelsesätt.
Ryssland skall frälsa Europa. Alla
våra ideologiska sekterister äro djupt
övertygade därom. Ryssland skall frälsa
Europa just emedan Ryssland, i motsats
emot Europa, tror på ordets magiska
kraft. Så underligt det än är, framstå
bolsjevikerna, glödande av materialism,
i verkligheten som de naivaste idealister.
För dem finnas icke de verkliga
förutsättningarna för det mänskliga livet. De
äro övertygade att ordet besitter en
övernaturlig kraft. Allt försiggår efter ordets
befallning. Det gäller blott att dristigt
anförtro sig åt detta. Och de hava
anförtrott sig däråt. Dekreten regna i
tusental. Aldrig har det varken i
Ryssland eller i något annat land talats så
mycket. Och aldrig har talet ljudit så
tomt, haft så litet med verkligheten att
göra. Visserligen talades och lovades
det mycket på livegenskapens tid, liksom
även under Alexander III och Nikolaus
II. Visserligen framkallade även under
den äldre styrelsen den bristande
överensstämmelsen mellan ord och
handlingar vredesutbrott och uppror. Men det
som nu tilldrar sig övergår alla gränser
och all sannolikhet. Städer och byar dö
bokstavligen av hunger och köld.
Landet avfolkas icke blott dag från dag utan
timme från timme. Det vilda ömsesidiga
hatet, icke mellan klass och klass, som
bolsjevikerna ville ha det, utan mellan
alla utan undantag, växer oupphörligt,
och under allt detta fortsätta de anställda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
