- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugunionde årgången. 1920 /
592

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Vad är bolsjevismen? Av L. Sjestov. Auktoriserad översättning från franskan av K. W—n

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tidningsmännens pennor att nedskriva
de samma för alla ödesdigra orden om
det kommande socialistiska paradiset.

2.



Jag har betecknat bolsjevikerna som
idealister, och jag har sagt att de inte
tro på annat än den brutala fysiska
styrkan. I första ögonblicket synas dessa
påståenden motsäga varandra. Idealisten
tror på ordets makt och icke på den
fysiska styrkan. Men denna motsägelse
är endast skenbar. Hur paradoxalt det
må låta, kan man vara idealist på den
brutala fysiska kraftens grund.

I det tsariska Ryssland idealiserade
de ledande kretsarna alltid den brutala
kraften. När den provisoriska styrelsen
kom, till en början med furst Lvov,
sedan med Kerenskij, tyckte mången att
ett nytt tidevarv sett dagen. Och i flera
månader erbjöd Ryssland verkligen det
gripande skådespelet av ett ofantligt
land, av hundratusentals kilometers
omfång, med nära två hundra millioner
invånare, i saknad av varje
ordningsmakt, ty redan i midten av mars 1917
hade på regeringens befallning polisen
avskaffats i hela landet utan att ersättas
genom någon annan myndighet. I
Moskva sade man på skämt: »Vi leva nu på
hedersord», och i själva verket levde man
rätt länge och jämförelsevis bra på
hedersord. Den provisoriska regeringen
undvek varje mer eller mindre rigoröst
mått och steg och föredrog
övertalningens väg. Det förtjänar beundran att
under en så exceptionell belägenhet
tillvaron på det hela taget var rätt dräglig
i Ryssland ända till den bolsjevikiska
statskuppen. Man kunde resa på
järnväg och på landsvägarna, visserligen
utan komfort men också utan risk —
åtminstone utan nämnvärd risk att bli
plundrad och dödad. Icke ens i
avlägsna landsbygder plundrade man
godsägarna. Bönderna bemäktigade sig
jorden, men blott i sällsynta fall förgrepo
de sig på godsägarna själva, på deras hem
och deras penningetillgångar. Jag
tillbringade sommaren 1917 i en by i
guvernementet Tula, och den vän, hos vilken
jag bodde, hade knappast något obehag
av bönderna, ehuru han var en av
distriktets störste jordägare. Själv åkte
jag två gånger mellan min väns
egendom och den 28 verst därifrån belägna
järnvägsstationen, andra foro samma väg,
och alla dessa resor gingo lyckligt. Allt
detta skapade tydligen hos de
maktägande den övertygelsen att deras makt
var sanningens egen makt och att man,
tvärt emot de gamla styrelsemetoderna,
kunde upprätthålla ordningen icke genom
organiserat tvång utan endast genom
övertygelsens kraft. Kerenskij trodde
sig till och med kunna föra krig med
soldater som icke erkände någon
disciplin. Men det var endast under den
provisoriska regeringen, vilken sökte sätta
sanningen i våldets ställe, som
förhållandena hade detta förlopp. Och
det måste påpekas att den provisoriska
regeringen visserligen satte sig ett nytt
revolutionärt mål, men under vädjande
till sanningens makt i människonaturen,
ett strävande liknande det som besjälat
Tolstoj och Krapotkin och som
uppenbarligen icke var främmande för våra
slavofiler. Jag vet mycket väl att
varken furst Lvov eller Miljukov eller
Kerenskij voro nog naiva att medvetet
eftersträva förverkligandet i Ryssland av
anarkiens ideal, men i själva verket var det
anarkien som de beredde väg åt. Vi
hade en regering men ingen regeringsmakt,
och de personer som utgjorde regeringen
täckte med sina namn frånvaron av varje
makt. När det blev fråga om att välja
mellan de styrelsemetoder, som användts
av tsardömets ämbetsmän, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1920/0644.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free