- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugunionde årgången. 1920 /
597

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Vad är bolsjevismen? Av L. Sjestov. Auktoriserad översättning från franskan av K. W—n

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

resa! Man skall mycket bra kunna reda
sig honom förutan. Den sanning, som
folket åstundade, fanns icke hos tsaren
utan på annat håll, hos dem som hade
kämpat mot tsaren. Det var
anledningen till socialist-revolutionärernas
storartade framgång vid revolutionens utbrott.
Sanningen var deras. De hade lidit
för folket, sådant var det allmänna
fältropet. Kvinnor, unga flickor, gubbar
sprungo till valurnorna för att ge sin
röst åt sanningens förkämpar och folkets
martyrer. Alla frågors lösning såg man
i full sanning och full rättvisa till det
heliga Rysslands ära.
Socialist-revolutionärerna triumferade. En revolution utan
blodsutgjutelse — något sådant kunde
blott tilldraga sig i Ryssland, icke i det
nedsölade Europa, hurra!

4.



Då framträdde för andra gången den
politiska vanmakten och odugligheten
hos detta intelligensparti, som makten
efter tsarens störtande tillföll. Den
provisoriska regeringen kunde ingenting göra.
Den regerade men den styrde icke.
Bakom dess rygg styrde sovjet, som utan
att uträtta något positivt gjorde sig till
verktyg för landets förstörelse driven till
dess höjdpunkt. I sovjet pågick en strid
mellan socialist-revolutionärerna å ena
sidan och bolsjevikerna å den andra.
De båda stridande partierna vädjade till
folket. Men folket förblev tyst i flera
månader. Det väntade. Det hoppades
att regeringen skulle finna någon utväg
att återupprätta landet i
överensstämmelse med det rättsideal som levde i folkets
själ. Men det fanns ingen regering. Det
fanns blott stridande partier, vilka så
litet som möjligt voro förberedda för
uppgiften att styra staten. Folket, dess
behov — ingen kände till varken det
förra eller de senare, ingen brydde sig
om att taga reda på dem. Man upptogs
blott av en enda fråga: Vem skulle
makten tillfalla? Och som man med
detsamma förutsatte att makten skulle
tillfalla den som förstod att vinna
sympatierna hos majoriteten av befolkningen,
uppstod det en tävlan mellan partierna
om vilket som skulle lyckas att på
kortaste tid ge folket de frikostigaste
löftena. Och löften gav man i oändlighet.
Man bemyndigade folket att sätta sig i
besittning än av jorden, än av
lösegendomen o. s. v. »Allt tillhör er!» »Tag
för er!» — detta var summan av
partichefernas uttalanden. Och småningom
drog folket den slutsatsen att alla dess
ideal och alla dess rättsbegrepp icke
hade det ringaste värde. Det hade
varit så förr, och det var så fortfarande:
rätt hade den som hade näbbar och
klor, som kunde förse sig före de
andra och rikligare än de andra. Så
länge som herrarna voro vid makten, var
det de som hade rätt. Nu hade herrarna
blivit förjagade, och den som förmådde
intaga deras plats skulle själv bli en fin herre.
I den våldsamma stridens hetta hade det
sålunda undgått socialisterna av alla
skolor — och det tycks ända tills i dag
ha undgått dem — att de gjorde just
motsatsen till vad de velat göra. Deras
uppgift var att i folkets sinnen väcka
tanken på en högre samhällelig sanning,
och de hava uppnått att ur folkets själ
förjaga varje begrepp om sanning.

Våra statsmän hava alltid varit
dåliga psykologer. Ingen anade och ingen
anar än i dag vilken oerhörd vikt
begreppet om folkets rätt har för arbetet
på den samhälleliga organisationen. Jag
vet att bolsjevikerna tala mycket om
folkklassernas psykologi. Men detta är
i deras mun tomma ord, som icke spela
någon roll för dem själva. I Ryssland
voro reformer möjliga endast om de
gjordes i stor skala. Det förtjänar att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1920/0649.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free