- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugunionde årgången. 1920 /
603

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Vad är bolsjevismen? Av L. Sjestov. Auktoriserad översättning från franskan av K. W—n

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

komma till att utöva diktatur över
proletariatet. Och för övrigt kan det icke
vara annorlunda, såsom varje europé
kan inse. Jag vet blott allt för väl, i
vilken fattigdom de ryska bönderna och
arbetarna levde; olyckligtvis veta de
bolsjevikiska ideologerna det icke (de
rucklare, som i stora massor hakat sig
fast vid bolsjevikerna, veta det däremot).
Orsaken till detta elände måste man
framför allt söka i vårt lands politiska
styrelse. Där varest det icke finns
frihet (det är nödvändigt att för ryssar
oavlåtligen, i tid och otid, upprepa detta,
som eljest tyckes vara en självklar sak),
där kan det icke uppkomma någonting
som är av värde för människorna på
jorden. Blott det gamla Rysslands
inbitna krepostniki och deras likar i det
föregivet förnyade Ryssland kunna leva
i okunnighet om en så självklar sak.
Jag kan med visshet försäkra, att den 7
november 1917 kan betraktas som dagen
för den ryska revolutionens
sammanstörtande. Bolsjevikerna hava icke
räddat utan förrådt arbetare- och
bondebefolkningen. De klingande fraserna
förbli fraser, och verkligheten förblir
verklighet. Det angelägnaste för den ryske
arbetaren och bonden, och likaledes för
den intellektuelle ryssen, var att få namn
av medborgare. Det borde stå klart för
honom att han icke var en träl,
föremål för varje maktägandes ringaktning,
utan att han ägde rättigheter, heliga
rättigheter, som det var hans plikt att
försvara för egen del och som alla hade
att försvara för varandra. Det var, som
alla veta, detta som den provisoriska
regeringen under sina första dagar
proklamerade. Men de mänskliga och
medborgerliga rättigheterna, de rättigheter
som det olyckliga landet sekel efter
sekel hade åstundat, hava stannat på
papperet. Några månader därefter hade det
gamla godtycket åter kommit i gång.
De dekret och proklamationer, varmed
bolsjevikerna översvämmat Ryssland, hava
av folket uppfattats som uppmaningar
till övervåld och plundring: »Tag vad
ni kan och så mycket ni kan! Sedan
blir det för sent.»

Det är svårt att ge en föreställning
om det plundringsraseri, som från
fronten har spridt sig över Ryssland.
Soldater i hundratusental återvände hem
med säckar fulla med byte. Man
begav sig i väg så hastigt som möjligt
för att ej gå miste om det gynnsamma
ögonblicket. De stora orden om
solidaritet, om de internationella problemen,
av vilka bolsjevikernas publikationer
överflöda, begrep ingen. Folket är
övertygat om att i dag som i går det icke
är rätten utan styrkan som råder. Blott
den som själv tar för sig skall äga
någonting — och man har tagit för sig
utan skrupler. Plundringarna ledsagades
av mord och grymheter. Endast få
brydde sig om att arbeta. Varför
överlämna sig åt ett besvärligt arbete, när
det är så lätt att bli rik utan möda?

I atmosfären av inbördeskrigets
ömsesidiga rovlystnad slocknade de sista
gnistorna av tro på möjligheten att uppnå
»sanningen på jorden», då denna
sanning framstod som en tom inbillning.
I småstäderna och på landet föll
makten i händerna på brottslingar och
uslingar, som sökte dölja sin varghunger
under fraser, som manade folket att
tillintetgöra de borgerliga.

I Petrograd och i Moskva, där det
vid sidan om banditer och skälmar fanns
människor som uppriktigt trodde på
ordets allmakt, hänger man sig åt ett
oändligt svammel om det kommande
paradiset. Paradiset försvann tydligen mer
och mer i framtidens töcken. Det som
nu finns, det är hungern, det är
kölden, det är farsoterna, det är slutligen
det alltjämt växande inbördes hatet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1920/0655.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free