Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Vad är bolsjevismen? Av L. Sjestov. Auktoriserad översättning från franskan av K. W—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett tillstånd, som stundom kommer oss
att tänka på medeltidens mörkaste
perioder. Huru har detta kunnat hända?
Hur kom det sig att människorna med
ens förlorade förståndet? Jag har blott
ett svar härpå, och detta förföljer mig
från krigets första dag. Jag befann mig
då i Berlin på återväg från Schweiz till
Ryssland. Jag blev tvungen att göra
en omväg genom Sverige upp till
Haparanda och sedan genom Finland till
Petrograd. I Tyskland fick jag
naturligtvis läsa endast tyska tidningar, och
ända till min ankomst till Petrograd var
jag tvungen att följa med händelserna i
tyska tidningar, enär jag icke
behärskade något skandinaviskt språk. Huru
stor blev icke min förvåning, när jag
fann att de ryska tidningarna upprepade
ord för ord vad som stått i de tyska.
Man blott bytte om namnen. Tyskarna
förebrådde ryssarna deras grymhet, deras
egoism, deras blindhet o. s. v. Ryssarna
sade detsamma om tyskarna. Detta
gjorde ett djupt intryck på mig, och jag
kom genast att tänka på den bibliska
berättelsen om språkförbistringen, ty
detta var verkligen Babels torn.
Människor som ännu i går arbetat
tillsamman på ett gemensamt verk, som byggde
på den europeiska kulturens jättelika
torn, som de gemensamt hade planlagt,
upphörde i dag att förstå varandra och
drömde i sitt raseri blott om att
förstöra, sänka i havet eller i ett ögonblick
förvandla till stoft allt som de under
sekler hade åstadkommit med tålamod
och ihärdighet. Man kunde tycka att
hela världen hade föresatt sig att
realisera de ovan omtalade ryska
författarnas ideologiska tankegång, vilka tagit
till sin uppgift att hindra
förverkligandet av himmelriket på jorden och
bekämpa Västeuropas småborgerliga anda.
Kejsarna sutto ännu stadigt på sina
troner, men på ett ögonblick, liksom
genom slaget av en trollstav, hade de
fördrivits ur människornas huvuden. Jag
vet att utläggningar av detta slag icke
äro på modet nu för tiden och att
historiens bibliska filosofi icke har mycket
att säga den moderna anden. Jag vill
inte heller hålla mycket på det
vetenskapliga värdet av den förklaring som
jag föreslår. Må man upptaga den
endast som en symbol! Men denna
symbol ändrar ingenting i saken. Det
kvarstår ett obestridligt faktum, att
människorna 1914 förlorade förståndet.
Kanhända Herren i sin vrede förbistrade
folkens tungomål, kanhända hade det
naturliga orsaker, men på ena eller
andra sättet hava människorna, det
tjugonde århundradets kultiverade
människor, utan något motiv dragit över sig
oerhörda olyckor. Monarkerna hava
dödat monarkien, demokraterna hava dödat
demokratien, och i Ryssland döda
socialisterna och revolutionärerna — och hava
redan närapå dödat — både socialismen
och revolutionen. Vad skall därefter
hända? Är det slut på förblindelsens
period? Har Herren upphört att i sin
vrede förgöra människorna? Eller skola
vi ännu länge leva i ömsesidigt
oförstående och fortsätta självförstörelsens
fruktansvärda verk?
När jag var i Ryssland, upphörde jag
aldrig att göra mig denna fråga, och
jag visste icke hur jag skulle besvara
den. I Ryssland fingo vi knappast se
utländska tidningar, och i de ryska
tidningarna stod ingenting annat än
nyheter och sensationsrykten, som varken
voro bekräftade eller grundade. Men
vårt allmänna intryck var att Europa
snart skulle ha kommit över det värsta
och att det kanske skulle på ett
hederligt sätt höja sig ur sin svåra
belägenhet. Det tycktes mig med andra ord
att i Ryssland Herren hade lyckats att
liksom i Bibelns längesedan förflutna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
