- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugunionde årgången. 1920 /
642

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Wilhelm Wundt. Av Allen Vannérus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Allen Va nnérus

digt sekularverk, som ensamt skulle lagt
beslag på en sedvanlig arbetsmänniskas
hela energi, är det en den andliga
kulturens överhuvud psykologi och kunde för
såvidt ha framträdt under den mera
betecknande titeln Kulturpsychologie. Hans
allmänna psykologi däremot är, som
bekant, fysiologisk psykologi, och vem
kunde vara mer skickad att ge en
systematisk framställning av denna form av
själslära är den, som i sina yngre år var
en framstående docent och professor i
just fysiologi? Han var för övrigt under
denna tid flera år den store Helmholtz’
assistent i Heidelberg. Själslivet är dock,
enligt Wundt, icke någon blott
fysiologisk »Begleiterscheinung», utan en
specifik verklighet, och därför är den
fysiologiska sidan hos det hela alis icke
huvudsaken, utan det psykiska självt är
det väsentliga. Att här redogöra för
hans psykologiska grunduppfattning är
dock icke möjligt. Det må endast
nämnas att om man på raskt sätt vill
erhålla en föreställning om det
karakteristiska i denna uppfattning, så bör man
taga kännedom om och begrunda vissa
allmänna »psykologiska principer», som
han formulerat i — bland andra arbeten
—- sin Grundriss der Psychologie.
Principerna utgöras av aktualitetsprincipen,
resultantprincipen, nybildningsprincipen,
relationsprincipen, kontrastprincipen och
»das Princip derHeterogoniederZwecke»,
vilka tillsammansbildaen principensemble,
som är ståtlig i mer än ett hänseende.

Storstilad och imponerande är även
Wundts Ethik, vilken åt sitt objekt,
»das Sittliche», tillerkänner det högsta
värdet inom den andliga kulturens
fenomenrika område. Också var det etiska
tvivelsutan det andliga som låg hans
eget hjärta närmast; han var i varje
fall en avgjort mera etiskt än religiöst
inspirerad personlighet. Antireligiös var
han dock icke, och det är ej heller

"64

hans etik, i ali synnerhet som etikern
Wundt tillika var en framstående
religionspsykolog. leke mindre än tre delar
av hans Völkerpsychologie äro ägnade åt
det religiösa utvecklingsproblemet, vilket
är föremål för behandling även i hans
Ethik. Den senare är för övrigt ingen
lyckoetik, ingen eudämonistisk sedelära,
ingen utilitaristisk moralteori. Den är
så långt från att vara detta, att den
tvärtom sätter sin ära i att icke
vara det. Därtill gör Wundt ej utan
skärpa gällande, att den tyska — för
att ej säga den germanska — etiken
kontrasterar mot de övriga ledande
kulturnationernas moraluppfattning genom
sin anti-utilitarism. När han talar om
t. ex. Bentham, »der Hauptmoralist der
westeuropäischen Völker», tycker man
sig se hans knutna näve, och säkerligen
har det smärtat honom då han måst
erkänna, att utilitarismen under det tyska
kejsarrikets senare tid genomsyrat även
breda lager av det tyska folket och
färgat dess livsuppfattning. Vilken är då
grundtanken i hans egen etiska
åskådning? Att med få ord besvara frågan
är nästan omöjligt. Vare det dock sagt,
att den wundtska etiken är en de
objektiva allmänvärdenas etik. Den är, för
att använda ett innebördsfullt uttryck,
som han länge och ofta användt, men
vars innehåll icke är omedelbart
genomskådligt, en »Ethik des Gesamtwillens».
Att hänge sig åt och sträva för det
allmänna i dess olika former — detta är
att vara etisk i högsta mening.
»Hin-gabe an das Allgemeine, das ist der
ewige Begriff des Sittlichen.» Detta
sedliga, som har att bilda själva
grundstommen i människovärlden (»das
Sittliche lebt in der Menschenwelt»), bildar,
vidare, eller bör i varje fall bilda en
stor organisation, i vilken allt är
organiskt infogat i allt. Individen är
inkorporerad i överindividuella svärer av norma-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1920/0698.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free