Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Wilhelm Wundt. Av Allen Vannérus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allen Va nnérus
verkningar och konstellationsändringar
underlaget för den världs- och
utvecklingsprocess, som verkligheten, enligt
Wundt, först och sist är. Hans
metafysik är för såvidt pluralistisk och
evolutionistisk, men den är även monistisk,
ja »panenteistisk». Mångfalden av
ändliga viljeenheter ha nämligen en yttersta
knutpunkt och enhet i ett enda och absolut
aktionscentrum, vilket han karakteriserar
som »världsviljan» (der Weltwille). Denna
låter han dock av vissa anledningar icke
spela någon dominerande roll i sin
metafysik — nära nog ingen roll alis — utan
metafysiken i fråga är väsentligen en
det eviga skeendets filosofi. Djupast sett
kan detta skeende sägas vara en den
eviga ^«rasutvecklingens process, och
hans metafysik är därför, såsom sig bör,
kongenial med hans etik. I vilka former
utom de av oss kända områdena värdena
framträda, yttrar sig Wundt dock icke
om; så mycket mindre gör han detta
som hans slutuppfattning förtonar i
agno-sticism och så till vida även i mystik.
Ett visst så att säga värdereligiöst drag
kan emellertid spåras däri. Även det stora
och förbryllande ordet »Weltzweck» har
han icke tvekat att stundom nedskriva. —
Om man reflekterar på resultatet av
den wundtska produktionen i dess
helhet, så måste man med beundran och med
fröjd tillika konstatera, att det utgör en
prestation, vilken icke överträffas av
någon, som filosofins hävder hava att
uppvisa. Huru mycket, icke minst
åtskilligt som för närvarande är omstrålat
av popularitetens skimmer, ter sig ej
pygméartat vid sidan av hans gärning
och många stora verk! I sin ensemble
sammanfoga sig dessa till en andlig
skattkammare, i vilken verkligen allt
möjligt av princip vetenskaplig natur mellan
jord och himmel kan sägas vara samlat
och bearbetat på sitt sätt. Man må säga
ja eller nej till de svar, vilka Wundt
givit på de otaliga problem, som han
behandlat; visst är, att ingen kan befatta
sig med dessa utan att känna sig manad
att taga kännedom om hans behandling
av dem och utan att lära mycket av
honom. Han är en av
kulturmänsklighetens stora lärare, och om även den
nuvarande bedrövliga och skamfläckade
tiden icke är gynnsam för ett den
wundtska filosofins (eller encyklopedins)
segertåg jorden rundt, sä är det dock
knappast möjligt att den ej har framtiden
till bundsförvandt. En popularitetens
seger vinner den väl aldrig, men detta
är så litet fatalt, att det tvärtom vittnar
om överlägsenheten hos både mannen
och hans verk. Den stundom dryftade
frågan, huruvida Wundt är att räkna
bland de stora genierna, innebär i
grunden en blott banal tillspetsning av ett
här likgiltigt förhållande. På den tyska
kulturandans fortsatta
mänsklighetsbetydelse trodde han med patriotisk
styrka intill det sista, såsom framgår av
slutkapitlet (»Die Zukunft der Kultur»)
av sista bandet av hans
Völkerpsycho-logie. Skulle dock den tyska kulturen
vara dömd till undergång, så kunde
denna retograda rörelse begripas endast
som ett delfenomen av hela den
europeiska kulturens undergång. »Wie [-[in-dessen]-] {+[in-
dessen]+} der deutsche Geist ein nicht
hinwegszudenkender Bestandteil der
bis-herigen Geschichte ist, so ruht unsere
ganze Hoffnung einer besseren
staatli-schen und sittlichen Zukunft der
Mensch-heit auf der Wiedergeburt jenes
deut-schen Geistes, der in der Reformation
seinen ersten, in dem deutschen
Idealismus seinen zweiten Aufstieg erlebt hat
und in dem deutschen Staat seinen
dritten erleben wird.»
Huru Wundttänkte
sigdennastat,framgår i någon mån av bemälda slutkapitel.
"64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
