Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Hjalmar Branting. Av Gerhard Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjalmar Branting
niskor och deras syften, där andra blivit
seende långt förut, men det tillhör en
man med den ställning han alltid
intagit att vara utsatt även för den faran,
en yrkesfara som alltid statsmän få stå
risken för.
Denna instinktiva reagens för
hyckleri, som Branting alltid visat, kan
närmast förklaras av den naturliga, sunda
rättskänsla som ligger som det goda
underlaget för hans naturell. Richard Bergh
skrev någongång om sina intryck av
Branting från skolåren, och jag vill
minnas att han där förtalte om sin
beundran för honom såsom den modige och
starke men också samtidigt nästan
kvinnligt veke ynglingen. Detta mod och
denna styrka, men också denna kvinnliga
ömhet, har han fått utveckla inom det
parti för vilket han arbetat under en
mansålder. Ty det kräves mod att kasta sig
in, som han gjort, i det sociala kriget,
det kräves också kraft att slå både utåt
och inåt, både mot de öppna, ärliga
motståndarna och de fördolda, men det
fordras också den moderliga kärleken
till sin uppgift för att icke allt skall på
nytt förspillas. Det har också varit
kärleken till partiet som hållit Brantings
eminenta arbetsförmåga uppe i alla
vedervärdigheter, och det är nog så som
Richard Bergh för sin del sade, att om
också denna kärlek till partiet ibland
varit för överdriven så har den dock
varit av godo, enär den lärt andra att
reflektera.
Det måste också ha varit en oändlig
kärlek till partiet som förmått Branting
att så intensivt arbeta för det som han
gjort. Och han har gjort det med det
allra största allvar på alla de områden
där man funnit hans kraft behövlig. Han
har från början åsidosatt ali egen
bekvämlighet för mängden av dessa möten
i trånga, tråkiga lokaler, med en ofta
lika trång och tråkig församling, där in-
Fot. Sandels J:or.
Hj. Branting. 1908.
gen ville förstå skäl eller taga reson
utan alla syntes ha gått dit för att
uttala sitt missnöje med det som gjorts
eller icke gjorts. Han har vid andra
tillfällen inför andäktigt lyssnande och
beundrande åhörare låtit sin stämma ljuda,
och han har ofta villfarit även den mest
obetydliga förenings begäran om ett
föredrag vid en faninvigning eller dylikt.
Han har varit med om allt, både i
skugga och i sol, och vad viktigast varit:
han har aldrig slarvat ifrån sig
någonting, utan han har likaväl hos
mjölkkuskarna och hos
kolbärarefackförenin-gen som hos skrädderiarbetarna och i
studentföreningarnas nationssalar haft nya
synpunkter, nya, aktuella uppslag att
utnyttja och nya förmodade
invändningar mot socialdemokratin att bemöta
och till dess rätta halt belysa. Alltid
med samma allvar och grundlighet. Han
har naturligtvis icke kunnat räcka till
överallt, men under tidernas lopp har
han erhållit den personliga känning med
651
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
