Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Hjalmar Branting. Av Gerhard Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gerhard Magnusson
partiets kadrer, utan vilken hans
ställning icke vore så fast rotad. Så har
därtill kommit alla de stora ögonblick
då partiet velat höra och se sin
hövding, efter alla de internationella
kongresser där han varit det svenska
partiets representant, och från vilka han
alltid inför tusentals åhörare brukat
giva glänsande instruktiva referat, eller
vid de stora tillfällen i det
parlamentariska livet, då den politiska spänningen
behövde sin utlösning — alltid har han
varit mannen, på vilken man litat, alltid
den vägledare, vars mening man var
angelägen att höra. Och dä inför
riksförsamlingen det rätta ordet i den rätta
stunden skulle sägas, så var det alltid
till honom man såg upp. Och han svek
aldrig.
Men en beundrad man har också sin
bistra törnestig att vandra. Och för en
folktribun, även av Brantings cert,
komma ibland de stunder, då
misstänksamheten och illviljan göra arbetet
outhärdligt och då de skarpa orden skulle kunna
få även den mest hårdhudade att rymma
fältet. Men för Branting har varje
sådan dust endast blivit en ny erfarenhet,
en ny anvisning på hur man rätteligen
skall behandla ett så oroligt material
som människan. Och med den ömma
moderns obetingade förlåtelse redan på
förhand brukar han bringa det bråkiga
barnet till ro. En skarp resolution är
ofta ett lämpligt socker för sådana barn,
och mamman har alltid kunnat konsten
att formulera den så att alla blivit nöjda.
Det är väl också denna bykning i
arbetarrörelsens stora eklut som skapat
det herravälde över sinnena som
Branting besitter. Visserligen är det i
grunden hans nobla personlighet, hans
naturs starka kraft som fängslar, men
kännedomen om människorna har han
bibringats genom sitt arbete bland folket,
och denna hans intima kännedom ger
honom en oanad härskarkraft. Det
är väl heller inte för mycket om man
säger att denna hans stora
människokännedom varit honom till stöd
i hans svåra ställning som en av den
internationella socialismens allra främsta
män. Säkerligen har ingen så upplyst
mänskligt som han, i hans egenskap av
en arbetarrörelsens förgrundsman,
kunnat se på det stora världskriget och
deltaga i överläggningarna om lindring i
dess verkningar. Det har varit ett svårt
värv för honom att företräda det som han
ansett vara rätt, men han har icke
tvekat att säga sin mening, och många äro
de som efteråt förundrat sig över hur
rätt han i själva verket ändå hade,
fastän man i början icke ville höra på honom.
Nu har Branting en tid varit den
man som närmast konungen varit satt att
leda vårt lands öden. Och omkring sig
hade han i konungens råd idel
partivänner. Men man skall icke tro att han
förhäver sig över sådant. Han känner
ansvaret av sin ställning, men han
känner också dennas begränsning och mätt.
Den dag som den politiska vinden
blåser åt ett annat håll eller hans ställning
börjar förlora sin karaktär av tvingande
nödvändighet går han obevekligt och
tar den naturliga konsekvensen av det
ändrade politiska läget. Men han slutar
därför inte att arbeta för sina ideer, ty dem
tror han pä och dem älskar han. Och en
annan gång, om han får leva, så skall
han på samma eller liknande plats med
samma allvar som hittills arbeta på
landets och på folkets bästa och därvid
resa nya märkesstenar i vårt lands
utveckling.
Det synes också som om det varit
med ett visst lugn som landet låtit sig
regeras av Branting. Man känner
honom sedan gammalt och man har lärt sig
respektera hans ärlighet, hans stora
duglighet, hans rättskänsla, hans sunda nyk-
652
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
