Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Gossen som skulle välja yrke. Av Erhard Bäckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Er har d Bäckström
till sist hade det av den lille gossen
med de sammetsblå ögonen blivit en
helt ståtlig ung man, som alla människor
fortfarande med välbehag sågo på. Men
samma olust mot arbete, som hade
funnits hos den rare lille gossen, samma
olust fanns hos den ståtlige unge
mannen. Och därför hände det sig, att
precis som människorna förr i tiden
hade kommit och sagt till hans föräldrar:
Så rar han är, ni skulle bestämt köpa
honom en fiol —, så kommo de nu,
alla de som sågo honom, och sade:
— Så ståtlig han är. Men det är
allt synd att en så stor och ståtlig gosse
bara ska gå hemma och ingenting göra.
Ha ni inte försökt skaffa honom någon
sysselsättning?
Så gick det om en tid, och
Amadeus fortsatte som förut. Han drev
omkring på gatorna och tittade på solen
och husen och flickorna och pratade
någon gång, men alis ingenting annat
ville han göra. Och då kommo andra
och sade till hans föräldrar:
— Ståtlig är han. Men det är synd
att en så ståtlig ung man skall gå
hemma och ingenting göra. Ni borde
verkligen skaffa honom en syssla.
Och då svarade de sorgsna
föräldrarna :
— Ack ja, tro ni då inte att vi ha
försökt? Tro ni då inte att vi ha
försökt? Men det är ju ingenting som
hjälper. Han vill ju alis ingenting göra.
Och så gick det om ännu en tid,
och så kommo åter andra och sade:
— Det är ju en ren skandal. Ni
måste verkligen låta honom få något att
göra.
Sådana voro människorna i det här
landet. De voro allesamman arbetsamma
och duktiga, och de blevo därför
formligen sjuka, när de sågo hur Amadeus
på detta sätt gick omkring och bara
drev och ingenting gjorde.
Och de stackars föräldrarna svarade
som förut:
— Ack ja. Vi veta det ju, men vad
ska vi då göra?
Men det var ju klart att i längden
blev det pinsamt för både Amadeus och
hans föräldrar att ständigt gå omkring
och höra alla dessa människor med deras
Ni måste verkligen låta honom få något
att göra. Föräldrarna blevo sorgsna och
nedstämda, och på både faderns och
moderns huvuden började de gråa stråna
att titta fram vid tinningarna. Men
mest led dock Amadeus.
Redan när folket hade börjat gå
omkring med sitt tal, hade Amadeus
begynt fundera. När sedan folket kom
för andra gången, så hade han själv
nästan börjat förstå. Och när man så
kom för tredje gängen, då var Amadeus
rent av färdig i sitt beslut att till sist
skaffa sig något att göra.
Det enda han gick och funderade
över var hur han skulle kunna finna ett
yrke, som inte var för mycket
påkostande.
Så gick det om ännu en tid, och
Amadeus gick där och sökte och sökte,
men en vacker dag hade han då äntligen
funnit vad han sökte och till sist
beslutat sig för vad han ville bli. Och
då gick han in till sin fader och sade:
-— Jag vet väl, käre fader, att jag
länge varit dig och min moder till sorg,
och jag vet att er sorg har varit så stor,
att den endast har kunnat överträffas av
min. Men nu måste vi glädjas, fader,
ty nu har jag funnit något, som jag
tror att jag vill bli. I dag drager jag
ut från fädernehemmet, men innan
tretton månvarv ha gått tillända kommer
jag tillbaka, ifall Allmakten så vill, och
då är jag skald.
Alltsedan den tid hade börjat, att
folk gick omkring och sade: Ni borde
allt skaffa honom en syssla —, alltsedan
654
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
