Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Gossen som skulle välja yrke. Av Erhard Bäckström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gossen som skulle välja yrke
dess hade både fadern och modern många
gånger sörjt över, att de ändå inte en
gång i tiden hade följt alla de vänliga
människornas uppmaning och låtit
Amadeus lära sig spela fiol. Ty även om
filudialejarens yrke var föga skattat, så
var det dock ett yrke, och det hade
varit bättre än inte något alis. Men
när nu fadern hörde, vad Amadeus
beslutat, så upphörde han att sörja och
blev mycket glad. Ty skaldeyrket var
ett helt annat yrke än alla andra, och
vern som helst kunde ägna sig åt det,
bara han var tillräckligt rik. Därför
stod också det yrket högt i anseende i
landet, och inte var det så värst
arbetsamt heller.
— Käre Amadeus, sade därför
fadern, både jag och din moder glädja
oss åt ditt beslut. Gå och kom
tillbaka om ett år och bliv vår ålderdoms
tröst. Här har du ett ris papper och
en penna — kniv fick du ju redan när
du fyllde tretton år. Gå nu i frid och
kom tillbaka som skald om ett år. Din
moders välsignelse och min följa dig på
vägen.
Och så tog Amadeus ett ömt farväl
av sina goda föräldrar, packade ner sin
kniv, sitt papper och sin penna och
lämnade sitt fädernehem.
Tolv gånger blev månen ny, tolv
gånger gick den in i sista kvarteret. Då
var den tiden inne, som Amadeus hade
talat om, då var den tiden inne att han
skulle vara skald, då var den tiden inne,
då han skulle vända åter till
fädernehemmet.
Så skedde också. Just som månen
för trettonde gången tändes på nytt,
inträdde Amadeus i sina föräldrars hus,
och detta var också tecknet på att nu
hade han blivit skald. Han hade inte
blivit någon stor skald, ty det kunde
man inte bli på tolv månvarv, även om
man var aldrig så bra, inte ens i detta
land, som var det bästa i världen. Men
han var i alla fall skald, och han hade
fått sina dikter förlagda hos en man,
som även annars brukade ge ut böcker,
och hans bok hade kommit ut och tedde
sig riktigt prydlig, där den låg i alla
bokbodsfönster i sitt vackra och utsökta
omslag.
Och med en gång var det som om
det hade blivit förtrollat. Alla
människor blevo vänliga och glada, och de
prisade Amadeus så mycket de
förmådde och kommo till hans föräldrar
och sade:
— Tänk en sån rar och duktig son
det har blivit av Amadeus. Han har
ju blivit skald. Är det inte det, som
vi alltid ha sagt: av Amadeus skulle
det en gång bli något stort.
Och då logo Amadeus både fader
och moder, och allt var frid och glädje,
och det var som om Amadeus aldrig
hade varit någon odåga. Så hade
allting blivit förändrat bara därigenom att
han hade blivit skald.
Men i ali denna glädje var det dock
en, som inte var riktigt nöjd, och det
var Amadeus själv. Han gladdes nog
i sitt hjärta över att han nu till sist
hade kunnat bereda sina föräldrar lite
glädje, men riktigt nöjd var han dock
inte, hur underligt det än låter.
Man kunde nog tycka att det skulle
vara ett lätt arbete att vara skald. Och
dock —. Redan när Amadeus gjorde
sitt återinträde i hemmet, hade han
tröttnat på att vara det. Han hade då
varit skald i tolv månaders tid, och han
visste, att om det yrket inte fordrade
så mycket arbete, så fordrade det dock
en hel del, och det fordrade i alla
hän-dalser betydligt mer än vad Amadeus
var van att göra. Först måste han gå
i långa tider och leta efter ett ämne, sä
måste han tugga det och knåda det och
böja det och vrida det, sedan skulle han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
