Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Gossen som skulle välja yrke. Av Erhard Bäckström - I en minnesbok. Av Alma Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erhard Bäckström
ändtligen, vad han ville. Nu hade han
ändtligen valt det yrke, som han visste
var lättast av alla.
— Nu fader, sade han, nu fader, nu
är det klart. Ett helt månvarv har jag
pinats och plägats. Ett helt månvarv
har jag gått här och ängslats. Ni ha
alla trott att jag var lycklig, men
fjärran frän mig har lyckan vilat pä sina
ejderdunskuddar. Ni ha gladt er åt att
se mig som skald, men i mitt bröst har
plågan vuxit för varje dag som
förrunnit. Ni tro att det inte är något
arbete att vara skald, men jag vill säga
dig det, fader. Först måste man gå
långa tider och leta efter ett ämne, så
måste man tugga det och knåda det
och böja det och vrida det. Och sedan
måste man finna en passande titel, och
så är det att älta det igen. Så skriver
man det, och så läser man igenom det,
och så måste man hugga av raderna,
så de bli lika långa. Och så måste
man skriva rent. Och sen ska man
läsa korrektur, första korrektur och
andra korrektur och tredje korrektur.
Förstår du vad det är för ett arbete att
läsa korrektur? Förstår du vad det är
för en plåga? Nu vet jag att man måste
arbeta, överallt måste man arbeta, ty
därtill är man född, och därtill är man
kommen i världen. Men det kan vara
mer, och det kan vara mindre. Och
nu vet jag var man arbetar minst. Fader,
jag vill bli redaktör. Då behöver jag
aldrig läsa min egen tidning. Jag
behöver aldrig mer läsa vad jag skriver.
Jag behöver bara sitta och skriva, och
det kan jag ju alltid gå i land med.
Fadern stod i början häpen och
stum, men allteftersom Amadeus talade,
började han förstå. Och då Amadeus
hade slutat, tryckte han honom ömt
till sitt bröst, och med en av kärlek
djupt darrande stämma talade han så:
— Käre son, högt älskade son. Bliv
då redaktör som du säger. Det är nog
det bästa du kan bli.
I EN MINNESBOK
Av ALMA SÖDERHJELM
Hur stora var ej skogarna,
där såsom barn vi lekte!
Hur jättehög ej ängens blom,
som sol och vindar smekte!
Hur många idealerna —
hur snabba hjärtats slag!
Hur ändlös var ej tiden
och fylld av fröjd vår dag!
Men livet krymte allt så smått:
vår vag blev kort och smal.
Det blev så små och knappa mått
för tid och ideal.
Vårt fång av lycka — sist och slut
det rymdes i en kort minut
av goda tankars möte
i sommarsoldags sköte.
658
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
