Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Svenska romaner och noveller. Av Erik Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska romaner och noveller
Av Erik Lindström
EN MODERNA historiska
ro-I manen fick mycket tidigt ett
sido-’ skott i vad man kan kalla
historisk biografisk roman. Ofta var
det även där miljöskildringen som var det
viktigaste och mest lockande för författaren,
men i den mån som personer ur konstens
och diktens värld valdes till titeifigurer blev
förhållandet ett annat. Då kunde inte så
lätt undgås, att huvudvikten måste läggas
vid det individuella förloppet och intimare
själsskildring krävas, än vad den egentliga
historiska romanen mäktar och avser att ge.
Ganska tidigt ra vi här i Sverige
diktar-biografier i romanform. Redan på midten
av 1800 talet väljer en mångskrivande
författarinna fru Nordenflycht till ämne, som
även senare, liksom andra 1700-talets
diktare. fått återuppleva detta öde. Att vår
tid med sin smak för memoarverk o. d.
även skall gynna sådan skönlitterär
framställning är givet. Men denna genre har
sina svaga punkter. Mer än i den
ursprungliga historiska romanen råkar här dikt och
verklighet i strid. Vad som i en kritisk
framställning skulle diskuteras, måste läggas
fram som avgjort faktum, det som är känt
kan komma i ett nytt och främmande
sammanhang, brev o. d. gå igen i dialog etc.,
för att nu inte tala om hur pass det direkt
diktade passar samman med det övriga.
Gäller det som ofta en diktares levnadsöde,
sker givetvis en förskjutning åt det yttre,
det upplevda, på bekostnad av hans
diktning och tankevärld.
De antydda svårigheterna har inte Anna
Maria Roos undgått i sin Shelley-bok Ett
diktaröde. Man kan nog med skäl fråga
sig om inte en biografisk framställning — må
vara i populär form — kunnat vinna samma
syfte, göra den engelske diktarens
romantiska liv känt och hans diktning skattad.
Den frihet romanformen lämnar i dessa fall
blir i en kunnig hand så pass beskuren,
att vinsten blir mycket ringa. Diktande
fantasi och förstående tolkning äro å andra
sidan inte förvisade från en biografisk
teckning utan fiktiv inramning.
Författarinnan må aldrig så levande och
belysande ge scener ur Shelleys liv och
därvid samvetsgrant utnyttja de givna
källorna, det blir dätvid något fragmentariskt
brutet, man saknar förklarande övergångar
och än mer ett dominerande intnck av
Shelleys idévärld och diktning. Man kan
ock ibland tycka att memoarlitteraturen
kunnat lämna flera typiska drag. Hur
mycket mer levande och påtaglig ttäder
oss inte Shelley från Oxford-tiden till mötes
i kamraten Hoggs egen skildring än här!
Allt för snar att döma i Shelleys
äktenskapliga förhallanden tycks mig
författarinnan, till förmån för honom gentemot
hustrun Harriet. Det myckna ouppklarade i
Shelleys liv ledes författarinnan att ta
resolut för avgjort. En detalj kan i detta
sammanhang påpekas. Det nattliga överfall
som avbröt vistelsen i Tremadoc gör
författarinnan till rent ut medveten dikt av
Shelley, ehuru senare undersökningar lämna
Anna Maria Roos: Ett diktaröde. Stockholm. P. A. Norstedt & Söner.
axel Ideström: Guldsmeden från Siut. Stockholm Wahlström & Widstrand.
Erhard Bäckström: De lössläppta idéerna. Stockholm, Dahlberg.
— — Den fasta punkten. Stockholm. Albert Bonnier.
— — Målaren, som tänkte slå igenom. Stockholm, Albert Bonnier.
Einar Rosenborg: Den andre. Stockholm, Svenska andelsförlaget.
Gustaf Smihtt: Skräcken. Stockholm, Dahlberg
Wilhelm: Den gamla tallen. Stockholm. Norstedt & Söner.
Henning Berger: De fördömda Stockholm Albert Bonnier.
Runar Schildt: Hemkomsten. Stockholm, Albert Bonnier.
659
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
