- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugunionde årgången. 1920 /
665

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Svenska romaner och noveller. Av Erik Lindström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svenska romaner och noveller

Det är som antydt ingen direkt
motsättning i livsuppfattning mellan de olika
berättelserna. Tomhet och trötthet,
oförstående vånda inför livet, som dock måste
levas, prägla väl alla, men på åtskilliga
punkter bäres denna livssyn upp av en
motiverad och sann erfarenhet, och det
skildrade specialfallet får härigenom en
helt annan fördjupning och omfattning,
samtidigt som inklädnaden blir fastare och
tyngre.

Med fast och säker hand bygger Runar
Schildt sina noveller. Den genomförda
och behärskade stilen har sällan ett ord
för mycket och kan just genom sin
lako-nism nå utomordentlig suggestiv styrka på
avgörande punkter. Läs t. ex. skildringen
av de rödas ankomst till herrgården i Aapo,
Hemkomstens första berättelse. Den är
endast ett bland de många proven.

Redan detta säkra formella
konstnärsskap ger boken en enhetlig stark prägel,
den gemensamma bakgrunden binder
ytterligare samman. Det är det finska
inbördeskriget som kastar sin mörka skugga över
händelser och gestalter, även om vi blott
sällan flyttas midt in i själva brännpunkten.
I typiska scener och karaktärer återspeglas
den ursinniga kampen och den oförsonliga
motsättningen på så sätt, att den utlöser
eller prövar vad som slumrat under ytan.
Utan att väja för verklighetens skräckscener
har författaren dock genom det i viss mån
isolerade motivvalet såväl som genom sin
behärskade stil kunnat hålla sig fri från en
bitterhet och hatfull upprördhet, vilken
annars de så närliggande och upphetsande
huvudhändelserna gjort naturlig, man
frestas säga oundviklig. Hur författaren med
full avsikt velat ge reflexerna av kampen
mellan vita och röda och sätta in sina
personer i denna skrämmande belysning
ses även därav, att han håller sig på känd
och prövad mark, Rävbackabygden, i sista
novellen eller åter framför gestalter från
tidigare berättelser, som i »Köttkvarnen».
Den varmblodiga Manja fördjupas och växer
i sin nya kärlek midt under skräckväldet,
den smarte och oljige Johnni Claesson
utnyttjar hänsynslöst egoistiskt orosdagarnas
konjunkturer, medan Manjas övergivne man
lika tålmodigt konstaterande som förr
möter enskilda prövningar såväl som det
allmännas omvälvningar. »Karamsinska hästen»

R ttn ar Schildt.

visar samma intention. En vardagstragedi
av till det yttre de enklaste mått utspelas
i den torftiga snickarverkstaden, där döden
rycker undan det skröpliga stöd, som hållit
hemmet uppe. Den gamle mannens
famlande och irrande ångest inför ensamheten
efter hustruns död griper i den fåmälta
skildringen, och i hans uppstigande minnen
få vi ett helt äktenskaps historia. De
glimtar och erinringar från inbördeskriget,
som rama in slutet, verka kanske till en
början framtvungna av de omgivande
berättelserna. Men jag undrar om inte i alla
fall denna bakgrund, inför vilken den gamla
stackaren står så främmande och
oförstående, så helt passiv, ökar känslan av
tomhet och trötthet och därmed blir
konstnärligt betingad.

Det är emellertid de två återstående
novellerna, »Aapo» och »Hemkomsten»,
som fastast knyta an till tidshändelserna.
Den förra är byggd kring en åskådlig
symbol, liksom åtminstone delvis
»Köttkvarnen». I samband med den föraktade
åsnan, som Aapo tvingas köra, bringas i
dagen hans inskränkthet och envishet, hans
ingrodda självkänsla, hans inåtvända agg
och hämndbegär. Aapo blir en typ för
finskt lynne men med skärpning åt det
sämre hållet, utan komplettering av
motsvarande goda egenskaper. Det drag av
fatalism, som vidlåder denna orubbligt
ensidiga figur, verkar slående sant.

En motsatt rödgardisttyp skildras i
»Hemkomsten». Han har drivits uti kriget

665

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:57:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1920/0721.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free