- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettionde årgången. 1921 /
8

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Margareta av Connaught. Kronprinsessa av Sverige — Hertiginna av Skåne. Av Henriette Coyet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Henriette Coyet

Såsom bevis på hur älskvärdt varje
blomstergåva mottogs må följande lilla
berättelse tjäna. En småbrukare från
trakten av Hälsingborg hade hört så
mycket om alla de blommor
kronprinsessan ägde och om hur hon älskade
och vårdade dem, och så beslöt han att
skänka henne en röd lilja som han ägde
och som i hans ögon var en av
världens allra märkligaste blomster. Genom
trädgårdsmästaren på Sofiero lät han
säga kronprinsessan att han villegärnagiva
henne denna underblomma, om han själv
fick komma med den. Han fick genast
svar att han var välkommen en viss dag.
Och så begav han sig dit stolt och
förväntansfull. Hur oändligt allt översteg
vad han drömt sig, har han sedan med
många ord skildrat, och legenden om allt
vad han upplevde på denna hans livs
stora dag har vandrat ut kring
bygderna. Tyvärr är den i sin helhet för lång
att här återge, men den avslutas så:

Och när så liljan var kommen i jorden
och vattnad, då sade den höga prinsessan: ’Ja,
tack, tack skall du ha för att du ville ge mig
den röda brandliljan. När den nästa sommar
börjar blomma skall jag tänka på dig.’ Och
så log hon så trovärdigt så det stod som ett
sken ikring henne. Och se de orden från
hennes mun de tror jag på, fast mor som är så
världsligt klok hon säger att det är sådant som
de kungliga tala men det mena de ingenting
med. Men jag har nu min tro för mig, och
det är att kronprinsessan är av dem man kan
lita på här i världen. Hon talar inga ord i
fåvitsko, utan vad hon säger det står hon nog
för. Och därför kan nian aldrig nog ära
henne.

När hertigparet av Skåne hösten
1907 vid konung Oscars död blevo
kronprins och kronprinsessa av Sverige,
vidgades i och med detsamma i många
avseenden deras förpliktelser. Deras tid
blev även upptagen på ett helt annat
sätt än hittills. Men hemmet förblev dock
nu och alltid det centrala i
kronprisses-san Margaretas liv, och hit koncentrerade

hon så mycket som det var henne
möjligt alla de många olika saker hon
började ordna och leda. Hit förlade
hon även den serie föreläsningar hon
anordnade under vintermånaderna. Till
dessa inbjödos ett antal damer, och på
vissa bestämda dar i månaden fick man
i kronprinsessans spegelsalong höra
professor Harald Hjärne vältaligt och
medryckande skildra olika tidsskeden i svensk
historia och professor Gustaf Cassel tala
i många av tidens brännande frågor,
för att endast nämna ett par av de
föreläsande herrarna. Likaså blev det i
kronprinsparets våning som den av
kronprinsen bildade föreningen
»Nationalmusei vänner» samlades till sina
årsmöten. Här möttes då alla Stockholms
mest konstintresserade personer för att
åhöra föredrag av museimän och
beundra specialutställningar av konstföremål.
Kronprinsparets hem blev även inom
kort en samlingsplats för in- och
utländska konstnärer, konstsamlare och
konstkritici. Storartad var även den
enkla och älskvärda gästfrihet som här
utövades. Med sitt mest soliga leende
hälsade kronprinsessan alla sina många
olika gäster välkomna. Det livfulla
behag och den stora naturlighet varmed
hon gick dem till mötes gav dem
genast en känsla av att vara gärna sedda
vänner. Och det lika personliga som
fulländade sätt varpå hon skötte
vär-dinneskapet i sitt hem hade en
oemotståndlig charm även för dem vilka
annars inte alltid funno att
kronprinsessans uppträdande överensstämde med det
gamla idealet av kunglig värdighet. Ty
alldeles obunden av alla dogmer i
etikett gick hon ganska viljefast sin egen
väg. Hennes ideal var personligheten
endast bunden av ansvarskänsla inför
uppgiften. Och dock andades ur hela
hennes eget väsen en förnäm kunglighet i
ordets vackraste och ädlaste bemärkelse.

8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1921/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free