Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Margareta av Connaught. Kronprinsessa av Sverige — Hertiginna av Skåne. Av Henriette Coyet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Margareta av Con naught
Kro 7ipri n sparet med prinsarna Gustaf Adolf, Sigvard
och Bertil samt prinsessa?i Ingrid. 1915.
ver hennes namn i sina annaler, medan
entusiastiska rop av »leve Margareta»
stiga upp från de väntande skarorna nere
på torget. Kring bilden av
kronprinsessan Margareta från denna dag stå
för alltid i skånska hjärtan inristade de
ord som utsädes i ett av festtalen: »Ett
är att erövra ett stycke land. Ett
annat är att vinna dess invånares
hjärtan.» —
Från Skåne, där kronprinsparet med
sin uppväxande barnskara tillbragte så
många glada och lyckliga somrar, har
man många livfulla och rörande minnen
av dem. Genom sitt intresse för
hemmens slöjd och därigenom att hon så
ofta besökte häradsutstallningar och olika
arbetskurser ute på landet, kom
kronprinsessan i beröring med de slöjdande
kvinnorna själva, och ingen kunglig
person i Sverige har troligen varit sä känd
av vår landtbefolkning som hon. Detta
att hon ville hedra deras arbete med att
resa långt ut på landet, det gjorde på
kvinnorna och kanske lika mycket på
deras män ett outplånligt intryck. Man
berättade från mun till mun långt ut i
bygderna om hur enkelt hon kom och
hur väl hon förstod allting. Hon hade
ju inte alltid så många ord, men det var
så mycken mening i vad hon sade.
»Hon är en märklig människa, en riktig
människa, en som man kan förlita sig
på.» Det var den vanligaste
avslutningen på alla samtal om henne. Det
lever också ute på landet legender om
henne, som berättas med stor rörelse.
Såsom den, att hon aldrig kunde
förmå sig att trampa på en blomma, hur
liten och ringa den än var. Hellre än
att den skulle ligga där och förtrampas
på marken, böjde hon sig själv, »så
kunglig prinsessa hon var», ned och tog
upp den lilla stackaren ur
landsvägsdammet. Sådant hade man sett mer än
en gång. Och aldrig kunde hon förmå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>