Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Margareta av Connaught. Kronprinsessa av Sverige — Hertiginna av Skåne. Av Henriette Coyet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henriette Coyet
reflex av den pärlemorsfärg, som just då
så ofta höijer Stockholm i ett
obeskrivligt skimmer av hälften dröm och
hälften verklighet, då smälte denna
belysning utifrån så underbart i hop med
rummets alla ljusa svala toner. Det
glänste in i dem här och där en strimma
av mörknat guld, som förhöjde tavlans
rikedom och talade om de många
skiftande tider som detta rum under
generationer sett komma och gå.
En del av kronprinsessans egna
tavlor, stämningsbilder från olika svenska
landskap, stodo ofta samlade i bortersta
delen av detta stora rum, som man kan
säga rymde allt vad hon mest
intresserade sig för. Här stod även den båge,
i vilken hon sömmade med silke och
guld de många kyrkliga konstarbeten
som hon skänkt till olika kyrkor. På
den gamla marmorspisen såg man det
intressanta bronshuvud som Rodin gav
henne när hon besökte honom i hans
atelier. I montrer och på sideboards
stodo dyrbara gamla kinesiska krukor
tillhörande kronprinsens stora samling
av keramik från det gamla Kina. I ett
stort bokskåp hade kronprinsessan även
i detta rum sina engelska böcker i
mycket vackra editioner och
konstnärliga band. Alla sitt hemlands diktare
ägde hon här från Shakespeare till
Wilde.
Det hände ofta att hon under dessa
tetimmar, då samtalen flöto så lätt och
tiden ty värr förgick så hastigt, steg
upp och gick bort till sitt bokskåp,
öppnade det och tog fram någon av sina
vänner där, som t. ex. den gamle
persiske skalden Omar Khayyams
underbara sång »Rubaiyat», med Edmund
Du-lacs förtjusande illustrationer. Hon läste
strofer som hon älskade där:
And this delightful Herb whose living green
Fledges the River’s lip on which we lem
Ah, lean upon it lightly! for who knows
From what ones lovely Lip it springs utiseen.
Eller också sökte hon upp några av
blomsterstroferna ur Shakespeares
lustspel och dramer och läste dessa
målande rader, där blommorna liksom leva
och dofta:
I know a bank where ön the wild thyme blows
Where oxlips and the nodding violet g>ows
Quite over-cannopied with luscious wood-bine
With sweet muskroses and with eglantine:
There sleeps Titania some time of the night
Lull’d in these flowers with dances and delight.
Småleende som mot någon solig dröm
säger hon: »Är det inte märkvärdigt
hur man hos oss i England sedan längst
tillbaka alltid har älskat och förstått
blommor och diktat om dem.»
Någon gång tar hon också fra n
Thomas Carlyles böcker. Han som f å
mäktigt förkunnat arbetets adel och arbetets
ära. Hon läser ibland lösryckta stycken
av hans starka ord, som ljuda nästan
profetiskt. Den svenska form vilken
jag här nedskriver ett par a/ hans
satser är sammanfattad av en av hans
nordiska beundrare, professor Edvard
Lehmann:
Denna grunddrift i den mänskliga
naturen, mod, självhängivenhet, dödsförakt, är
hjältemärket för alla tider. —- — —■ — — — —>
Det kommer till synes i varje enskild
människas verk, i hennes tysta dagliga gärning, när
hon gör den ärligt och troget: det man vill
vinna, måste man sätta som insats. — — —»
Guds vilja sker, hans rike kommer, kommer
överallt där människohänder fatta varandra till
den stora arbetsring som omsluter och
omformar jorden. — — —
Dessa ord av hennes landsman,
tänkaren och siaren Thomas Carlyve, måla
de ej Margareta av Connaughts egen
grundton, hennes själs hjältemärke?
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
