Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Snoilsky och åttiotalet. Av Fredrik Böök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilsky och åttiotalet
Av Fredrik Böök
\ITTERA TURHISTORIEN
har icke räknat Snoilsky till
åttiotalisterna. Man kan icke
förvåna sig över det, ty hela
Snoilskys konstnärliga form hör samman
med ett äldre skede, och det finnes
knappast någon diktare, som han i
stilistiskt avseende har så många
beröringspunkter med som C. W. Böttiger — d. v. s.
den poetiske realisten Böttiger, icke den
sentimentale elegikern från 1830-talet.
Vad som bidragit till att i det allmänna
medvetandet avlägsna Snoilsky från
åttio-talsförfattarna är framför allt det faktum,
att han blev diktaren till Svenska bilder.
Hemlängtan och kärleken till de svenska
hävderna gjorde Snoilsky till patriot
under vistelsen i Dresden, och därmed
förberedde han i själva verket sitt
återvändande till fäderneslandet, sin
försoning med de samhällskretsar han
lämnat. Georg Brandes försummade heller
icke att ironisera det kungliga svenska
känsloliv, som uppenbarats i denna
diktcykel, och utan tvivel är det framför
allt Svenska bilder, som skilde Snoilsky
från den litterära vänstern.
Men det hade faktiskt funnits en tid,
då Snoilsky i åskådning och strävanden
stod åttiotalsförfattarna mycket
nära.Ann-Charlott Edgren-Leffler skrev i januari
1887 till Snoilsky om den litterära
situationen i Sverige, och det är alldeles
påfallande till vilken grad hon behandlade
Snoilsky som en meningsfrände. Hon
klagade bittert över indignationslittera.
turens upplösning och var särskilt
missbelåten med att de yngsta skandinaviska
författarna bekände sig till tendenslöshet,
»d. v. s. intet idéinnehåll i dikten». Hon
talade om två avfällingar från den goda
saken: »Själva Georg Brandes, som först
framsatt formeln: problem under debatt,
synes nu luta åt idélöshetens sida. Och
den Strindbergska reaktionen mot
kvinnans utveckling till en människa för sig
tycks också ha smittat många av de
unga i alla de nordiska länderna.»
Därefter tillade hon: »Vi få, som ännu älska
en litteratur, som kämpar för ideala mål,
en samhällskritiserande och reformerande
litteratur, och vi som tro, att kvinnan
icke är till uteslutande för att vara
mannens sultaninna — vi kallas för
»indignationsdamerna» (att det finnes män bland
dessa damer, såsom Björnson t. ex., gör
ingenting till saken, han räknas också
till ’fruntimmerna’ av de s. k.
bohè-merna), och det insteg vi vunnit hos den
läsande allmänheten förklaras bevisa,
hur låg den litterära nivån är hos oss.
Som ni finner, är det strid här hemma
nu! Vore ni blott här midt ibland oss!»
Även om fru Edgren-Leffler knappast
riktigt bedömde Snoilskys värde som
stridsman, så misstog hon sig säkerligen
icke däri, att hans sympatier länge hade
varit på hennes och hennes kamraters
sida. När hans tredje diktsamling
kommit ut, skrev han (den 3 januari 1884)
till Estlander, att »ingen anmälan har
tills dato gjort mig så mycket nöje som
2 — Ord och Bild, jo:e årg.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
