Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Snoilsky och åttiotalet. Av Fredrik Böök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrik Böök
Geijerstams». Det berodde säkerligen
icke bara pä recensionens innehåll, utan
också därpå, att författaren var särskilt
känslig för erkännande från en
representant för Det unga Sverige. Han hade
velat följa med sin tid, och det gladde
honom att få bevis på att det lyckats.
Vid ett närmare studium av Snoilskys
utveckling visar det sig också, att han
just vid tiden för det stora omslaget
stod i starkare rapport med den nya
litteraturen, än vad man kanske på
förhand skulle vara böjd att tro. Det
avgörande steget i Snoilskys liv var ju
som bekant det han företog på
försommaren 1879, då han plötsligt lämnade
sitt hem, sin befattning och sin plats i
samhället. Det var en verklig brytning,
och när den ägde rum, måste både
Snoilsky själv och de flesta andra tro,
att han för ali framtid ställt sig i en ny
situation. Hela hans diktning under de
följande åren är direkt eller indirekt
inspirerad av detta steg, både den
personliga lyriken och den sociala
tendenspoesien. Ty endast genom att lösgöra
sig från den samhällsmiljö som han förut
tillhört hade han förvärvat sig friheten
att sjunga ut vad som låg honom på
hjärtat.
Att gå närmare in på de psykologiska
och privata förutsättningarna för den
stora krisen i Snoilskys liv förbjuder sig
självt, och det föreligger dessutom alis
intet material för en sådan
undersökning. Men däremot kan man belysa de
litterära förutsättningarna för Snoilskys
utveckling. Han har under dessa år
märkbart influerats av tre författare, som
i det svenska åttiotalets historia spela
en betydelsefull roll, som utgöra, om
uttrycket tillåtes, beståndsdelar i
tidsatmosfären: Ibsen, Georg Brandes,
Strindberg.
Med Ibsen hade Snoilsky gjort
bekantskap i Rom 1864. Dikten Neros
gyllne hus är tillägnad Henrik Ibsen;
det är karakteristiskt att det är just det
poem, där den unge skaldens
frihetskärlek och hans antiklerikalism få sina
starkaste uttryck. Det är uppenbarligen
Ibsens radikala entusiasm, som gjort
intryck på Snoilsky. I hyllningsdikten
från 1898 sjöng Snoilsky om deras
förflutna ungdom:
Nyss våldet stympat
norræna-stammen;
vi delte sorgen,
vi delte skammen.
Jag hör dig tala
i sena natten.
Det ljungar under
den stora hatten!
Den indignation, som Henrik Ibsen
kände över Sveriges och Norges
neutralitet 1864, blev inspirationskällan till
Brand. När han såg tvenne folk svika
de ideal, som de förhärligat, smekt och
besjungit under årtionden, greps han av
förakt för lögnaktigheten, haltlösheten,
ihåligheten hos sin samtid. Hela Brand
är en enda lovsång till
övertygelsetroheten, den hänsynslösa och helgjutna
viljestyrkan, och ett enda hän över
svagheten, halvheten, bristen på
överensstämmelse mellan lära och liv. Temat
är med skematisk klarhet uttryckt i
Brands ord:
Vær ikke et idag, igår
og noget andet om et år.
Det, som du er, vær fuldt og helt
og ikke stykkevis og delt.
Snoilsky hade tillsammans med Ibsen
upplevat den stämning, varur Brand
skapades. Det var sålunda naturligt, att
dikten grep honom djupt. När han år
1898 höll tal för Ibsen, yttrade han om
deras gemensamma ungdom: »Vi andra
som då voro unga blygdes väl över
uppgivandet av de ideal, på vilka vi
dittills levat, men funno oss åter till
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
