Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Snoilsky och åttiotalet. Av Fredrik Böök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilsky och åttiotalet
rätta i våra små verklighetsförhållanden,
som de stora orden till en tid
undanskymt 1 Ni fann eder icke till rätta,
Henrik Ibsen!» Det ligger en
självförebråelse dold i dessa ord, och de ge oss
en aning om i vilket ljus Ibsen och
Brand stått för Snoilsky under de år,
då han följt »akkordens ånd».
Medvetet hade Snoilsky väl icke övergivit
sin ungdoms frihetssvärmeri, men han
hade ställt sig i en falsk situation. Allt
emellanåt tränger det i hans
förbehåll-samma lyrik fram en ton, som förråder
hans självkritik. Sonetten Benvenuto
Cellini prisar modet att hänsynslöst
uppoffra jordiska fördelar för att nå det
stora, heliga målet:
Så rann mång’ gyllne ungdomsdröm i sär ...
Men offret måste ske, som väl I veten,
i liv och konst att nå helgjutenheten.
I sonettens dämpade och avmätta
form är det ett eko av Brands extatiska
ord:
Og sejersprisen ? Viljens renhed,
i troen flugt, i sjælen enhed, —
hin offerlydighed, som gav
med jubel indtil död og grav.
Sonetten är från 1871. Ar 1878
offentliggorde Snoilsky en annan dikt,
som varierar samma tanke; men i den
skönjer man tydligt skaldens smärta
över att icke ha bringat offret. Det är
Helhet.
Du måste vara ett, allenast ett,
men detta helt;
själv jättekraft blott dvärgagärning gett
när han blev delt.
Du måste, måste göra fort ditt val:
fejd eller fröjd;
du måste välja kärna eller skal —
men var sen nöjd.
En sökte pärlor — pärleskum en ann’
i livets älv;
men klaga ej, om skummet snart försvann —
du valde själv.
Den första strofen visar en tydlig
reminiscens från det centrala stället i Brand
— själva rimparet helt — delt
återvänder hos Snoilsky. Man kan lätt förstå,
att just Brands polemik mot halvheten,
mot
hver halvheds-ånd på højtids-hylden
hver jordtræls-kæde, blank og gylden,
al eders slapheds sovepuder,
skulle träffa Snoilsky på en ömtålig
punkt. Han visste, att han icke på en
gång kunde vara diktare och diplomat.
När han lämnade Sverige 1879, gjorde
han valet på nytt, bringade offret för
att nå helgjutenheten; till Klemming
skrev han den 18 september 1879, att
han »uppoffrat snart sagt allt vad folk i
allmänhet strävar efter att ernå. Jag
stod ej längre ut med att leva ett liv
av halvhet och lögn — ett fegt, eländigt
liv, tusen gånger värre än döden, och
jag hade redan förlidet år beslutat, att
det skulle bli slut därpå, på ett eller
annat sätt. Svaghet och vacklande har
jag haft nog av i mina dar.» Brand
ropar i Ibsens skådespel till
människoskarorna, att de måste kämpa,
til I har alle offre bragt,
og løst jer fra akkordens pagt, —
til I har viljen hel i hænder,
til alle fejge tvivlsmål faldt
for budet: intet eller alt!
Den maningen hade Snoilsky
behjärtat. Brands moraliska idealism har
varit en verkande faktor i Snoilskys liv,
när han bröt med
samhällskonventio-nerna. För hela det svenska åttiotalet
har Ibsens skådespel varit en
utgångspunkt; den ene efter den andre —
Strindberg, Lundegård, Geijerstam -—
har vittnat om att det inflytandet
överskuggade hela perioden, dess
känslo-och tankeliv. Hos Snoilsky är det
knappast den litterära påverkningen som
träder i förgrunden, utan den rent per-
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
