Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ludwig van Beethoven. Till hundrafemtioårsminnet. Av Julius Rabe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ludwig, van Beethoven
i hans konstnärliga skapande. Klarast
är detta kanske uttryckt i de två sista
Leonoraouverturerna, i
Egmont-ouverturen samt i femte symfoniens utveckling
från ödesmotivets hotfulla slag i första
satsen till finalens segerhymn.
Och till friheten hör även
broderligheten. Denna tanke om
världsborgar-skap och allmänt mänskligt broderskap,
som i de yttersta av dessa dagar
sysselsätter våra sinnen, den trodde Beethoven
på. Man lägge märke till den djupa
värme och innerlighet hans musik får,
när guvernören i Fidelio sjunger: »Es
sucht der Bruder seine Brüder, und kann
er helfen, hilft er gern.» Och man erinre
sig hur Beethoven under många år av
sitt liv sysslade med Schillers »Ode an
die Freude», innan han i den nionde
symfoniens väldiga slutkör fann den rätta
bakgrunden för dess: »Seid umschlungen,
Millionen!»
Ur det patos som bar revolutionens
idéer om »liberté et fraternité» föddes
också Beethovens hjälteideal. Om detta
och dess uttryck i Eroica-symfonien har
skrivits mycket, bäst kanske av Paul
Bekker i hans stora, till svenska
översatta Beethovenbok. Napoleon blev för
Beethoven den store hjälten och
revolutionens fullbordare, han söker att
musikaliskt teckna hans gestalt och karaktär.
Men när han får veta att förste
konsuln låtit utropa sig till kejsare, river
den vredgade tondiktaren sönder första
bladet av sin färdiga symfoni, där redan
Bonapartes namn stod som tillägnan, och
utbrister: »Ist der auch nicht änders
wie ein gewöhnlicher Mensch!»
Men det är icke blott Eroican
som är en musikalisk hjältedikt. Hela
Beethovens verk äger mer eller mindre
prägeln av hjältehyllning. Det känner
intet obetydligt, smånätt, stämningsfullt,
utan lever helt och hållet på det
utomordentliga, det högstämda, det gigantiska,
4—Ord och Bild, jo:e årg. ~
B e c t Ji o v e n. By st av F r anz
Kle in.
och det framställes aldrig subjektivt, utan
det besjunges. Därför blir Beethovens
musik även i de minsta formerna till
gesten monumental och till innebörden
heroisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
