- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettionde årgången. 1921 /
52

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ludwig van Beethoven. Till hundrafemtioårsminnet. Av Julius Rabe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ju li ti s Ra.be

t. ex. temat till den s. k.
månskenssonatens final nästan ordagrant,
transponerat till c-moll i Grétrys opera
»Silvain». Ett ställe ur samma kompositörs
»L’amant jaloux» förekommer tämligen
oförändrat i den tredje
Leonora-ouverturen, och huvudtemat i ett så sent verk
som pianosonaten op. 111 i c-moll är
en klar reminiscens ur Sacchinis »L’isola
d’amore».

Det väsentliga för denna dramatiska
stil, som Beethoven som yngling
dagligdags sysslade med i Bonn, är dess
medvetna anknytning till bestämda
föreställningar av karaktärer och känslor. Här
blev han förtrogen med en musikestetisk
tradition, som betraktade musiken som ett
medvetet uttryck av affekter. Varje slag
av tonkombinationer kunde tolkas såsom
uttryck av en bestämd känsla. Denna
gamla »musikaliska affektlära», vars
ursprung kan spåras redan i den grekiska
tonkonsten, höll sig längst i
Nordtyskland, och den tillämpades särskilt för
melodramen. Denna konstforms
inflytande på den övriga musiken är ännu
inte till fyllest undersökt. Men melodramen
har ju ett berättigande endast i den mån
musiken är en trogen avbild av den
föreställningsvärld som uttryckes i texten.
En särskilt berömd melodram var
Bendas »Ariadne auf Naxos», och den
prisades allmänt för det kraftiga och
otvetydiga sätt, varpå musiken här målade
»die menschlichen Leidenschaften».
Denna melodram uppfördes ofta medan
Beethoven satt i orkestern i Bonn, och hans
förste lärare, Chr. G. Neefe odlade också
i Bendas anda denna form.

Beethoven var således från barnsben
förtrogen med musikens uttrycksmedel
såsom karaktärs- och känsloskildrande
konst, och musiken blev för honom
heller aldrig blott skön form. Det skulle
trots hans vördnad för Kant aldrig ha
kunnat falla honom in att rubricera den

som »eine Kunst des schönen Spiels der
Empfindungen». Därtill bidrogo också
säkerligen hans studier i Wien.

Viktigast för Beethovens vidare
utveckling blevo här utan tvivel hans
studier för kontrapunktikern
Albrechtsber-ger. Vad Beethoven fick hos honom
var, vad han dittills saknat, ett suveränt
herravälde över kompositionstekniken,
särskilt i de subtilare
kontrapunktformerna. Den gamle operakompositören
och kapellmästaren Salieri blev
emellertid sannolikt den som fortsatte det verk,
som repertoaren vid den lilla teatern i
Bonn hade börjat.

Beethovens studier hos Salieri
behandlas i Beethovenlitteraturen ganska
ytligt. Det heter, att han lärde sig
»italiensk sångkomposition», och som
belägg hänvisar man till några italienska
kompositioner av Beethoven, bl. a. den
stora arian »Ah, perfido». I allmänhet
är man böjd att tillskriva Salieri en
ytterst ringa andel i utformandet av
Beethovens personlighet. Beträffande
formen för undervisningen berättas det att
den icke varit regelbunden och mest
utgjorts av diskussioner.

Salieri var en av sin tids mest
eftersökta lärare och ansågs som den högste
vårdaren av arvet från Gluck. Och
Glucks stora idé var: sanning och
klarhet i det musikaliska uttrycket. Går man
igenom några av Salieris operaverk,
finner man visserligen ingalunda Glucks
värme och lyriska känsla, men väl en
slagfärdighet i dramatiskt uttryck, som
ibland gränsar till det teatraliska. Det
var denna musikdramatiska
uttrycksförmåga, som samtiden beundrade mest hos
Salieri och som lockade sä mänga unga
musiker att samla sig kring den gamle
mästaren. Utom Beethoven finner man
nästan alla av romantikens tonsättare,
så vidt de haft relationer till Wien, i
Salieris krets, Schubert, Weber, Spohr,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1921/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free