Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Några drag ur forntida djurkult. Av Alarik Behm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några drag ur forntida djurkult
kändes såsom varande guden själv. Detta
fördes in i helgedomens inre, vårdades
på sorgfälligaste sätt och mottog folkets
offer.
En i Alexandria bosatt samtida, Titus
Flavius Clementius, ger följande målande
skildring. »Det allra heligaste i
templen är omhöljt av guldstickat kläde. Om
du går fram mot templets fond för att
beskåda gudens bildstod, framträder en
präst med allvarlig uppsyn, sjungande
en hymn på egyptiskt tungomål, och
lyfter litet på förhänget, liksom för att
visa dig guden. Vad ser du väl då?
En katt, en krokodil, en orm eller
något annat farligt djur. Egypternas gud
visar sig; det är ett djur, vräkande sig
på ett purpurtäcke». I Helicpolis
ut-fodrades det lejon, som förvarades i
Solgudens eller Ammon Ras tempel, med
särskilt fint kött; man ackompanjerade
dess måltider med heliga sånger; för att
tillfredsställa dess rovdjursinstinkter
plägade man släppa in till det något levande
djur, och de talrika besökandena sågo
med andakt lejonet förfölja, gripa och
sönderslita detsamma. De heliga
krokodilerna från Mceris voro i templen i
Ar-sinoé så mätta, att man kunde linda
kedjor om deras halsar och sätta ringar
om deras fötter; genom tillrop kunde
man få dem att kräla från ett hörn till
ett annat för att mottaga köttstycken,
medförda av fromma besökande. För
sina heliga djursamlingar anslogo
egypterna prebenden eller boställsjordar,
vilkas avkastning användes till djurens
föda och underhåll. Om de behövde
offra till någon gud, t. ex. för att ett
sjukt barn skulle bli friskt, fullständigade
de offret genom att raka huvudet och
efter att ha vägt det avrakade håret med
vikter av guld eller silver, gåvo de
hårets värde till djurvårdarna. Om offret
skulle givas åt sparvhökar, köpte
djurvårdarna för de mottagna penningarna
färskt kött, därefter kallade de till sig
sparvhökarna med höga rop och kastade
till dem köttbitarna, vilka fåglarna fingo
gripa i flykten. Vad beträffar oxarna i
Memphis och Heliopolis, bockarna i
Mendes, krokodilerna i Mceris, lejonen
i Leontopolis och andra, anförtroddes
omsorgerna för deras föda och vård åt
landets mest bemärkta män; man skulle
nästan kunna säga, att detta var
egypternas ordensväsende. En man som i
våra dagar vore mogen för vasatrissan,
fick i stället där nere hedern att svara
för föda och vård åt ett par hundra
lejon eller ett par tusen tjurar. Och
detta skulle ske ordentligt. De skulle
ha gröt kokad på mjölk med finsiktat
mjöl, de skulle utspisas med fina rensade
gryn och kakor med tjockt lager av
honung på. Beständigt skulle de heliga
lejonen ha kokt eller stekt gås; i
jaktnät togos för deras räkning massor av
dessa fåglar. De skulle dessutom
beredas tillfälle att få taga svalkande bad;
man smorde in deras pälsar med de
dyrbaraste oljor, bestänkte dem med
paifymer, satte på dem dyrbara täcken
och hängde på dem gyllene klenoder.
Diödorus berättar även, att då den tiden
nalkades, då tjurar, lejonhanar och andra
kände på sig att de behövde föröka
sig, kom man deras önskningar till
mötes med största delikatess. De skönaste
och kraftigaste honor av varje djurart
funnos då tillreds att släppa in till dem.
Dessa honor fingo dock ej heta
gemåler, utan kallades konkubiner.
Då något av dessa heliga djur dog,
skulle det, som vi alla veta, balsameras
och begravas under stora
högtidligheter, som utrymmet ej tillåter att
närmare beskriva. Den framstående man
som fått sig djurarten i fråga
anförtrodd, skulle även bekosta denna
procedur och därtill även iordningställa
grav. En sådan grav kunde kosta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
