Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Skönhetens gudinna. Av Martin Koch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Martin Koch
Hon ger er kärlek, njutning och vällust
— och ni dyrka henne!
— Nu tar du åter fel. Hon ger oss
skönhet.
—- Men vad är skönhet?
— Den hemligheten kan ingen lära
dig. Du måste själv förstå den — du
eller dina efterkommande om tusen år.
Nu står du här som segrare, och fåfängt
vore det och söka hindra dig förstöra,
skövla, ödelägga allt du ser omkring
dig. Du är barbar — gör som dig
lyster. Vad som är mitt är alltför litet
värdt — en samling mull, som ska bli
mull igen i mullen. Men akta dig att
krossa henne där, gudinnan! Jag har
erövrat henne själv en gång med
vapenmakt, och vad hon gjort för mig kan
inte sägas, det är alltför stort. Jag var
ett djur, som levde förr i smutsen —
hon gjorde mig till man. Nu anförtror
jag dig åt henne — och henne själv åt
dig. Förstör du henne, då utplånar du
ur ditt och allas liv allt ljus, ali storhet
och ali höghet. Bevara henne — och
ditt liv ska bli en mogen mans, i ädel
kamp för mål, som ligga högre än du
nu kan ana!
Den romerske ståthållaren lämnade
hastigt rummet, och innan någon
hunnit hindra honom, hade han kastat sig
ut i rymden från det galleri, som löpte
rundt omkring palatset. Man såg honom
ligga djupt därnere som en liten vit
fläck av fladdrande tyg. Och det vita
tyget blev så småningom allt mörkare
av hans eget blod.
Germanernas hövding gick åter med
sitt folk in i den lilla tempelsalen. Han
sade:
— Romaren har givit oss en farlig
hemlighet. Han vill fördärva oss med
samma makt, som givit honom själv
fördärvet. Förstör gudinnan!
Och med stridshammare, klubbor
och yxor krossade germanerna den
vackra, vita gudinnan i tusen skärvor,
som ströddes ut över marmorgolvet.
Men om natten stod germanernas
hövding åter i den lilla tempelsalen.
Han var ensam. Där fanns inte längre
något ljus, och han famlade sig fram
genom mörkret för att finna gudinnans
altare.
Hans huvud var tungt av segerruset,
och han gick med vacklande steg.
Därute hörde han berusade män och
kvinnor skrika som vilda djur, medan de
tumlade i segerfröjdernas smuts.
Han stönade högt:
— Var är du, gudinna? Jag såg
dig ju! Du var så vacker, så hög, så
stolt! Varför lärde du mig inte genast
din hemlighet? Jag var ju segraren!
Måste jag nu för alltid leva så här —
ett djurens liv i natten — utan dig!
Och germanernas stolte hövding lade
sig på knä på marmorgolvet. Han kröp
omkring, letande i blindo, och plockade
samman i sin mantel alla små skärvor
han kunde finna av den förstörda
skönhetsgudinnan. När han samlat så många
det var honom möjligt att nå och få,
knöt han manteln samman som en säck
omkring sin skatt och raglade ut till
sitt förvildade folk.
Tyngda av segerbyte, drogo
germanerna vidare på sin vandring genom
världen.
ioo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
