Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fr an Stockholms teatrar
är en av vara allra mest betydande
krafter. Herrarna Savvitsch, Josua Bengtsson,
älskaren, och »skalden» Mamykin—herr
Ervall samt ej minst alkoholisten och
tjuven, professorns unge son Sergej—herr Röd
voro alla på riktigt sätt och i möjligaste
grad oläckra i sin brutalitet och sitt snusk.
Kanske förtjänar herr Röd att särskilt
framhållas för sin skildring av trotsig och feg
ung lymmel.
Det var ett fel att låta den i stycket
förekommande unga frihetsälskande och
eleganta furstinnan, som var kär i Storitzyn,
spelas av en så föga begåvad
skådespelerska som Mary Johnson. Riktigt var dock
i detta fall — hon lär göra det alltid,
även då det icke passar — hennes sätt
att ställa sig alldeles inpå professorn och
så blicka upp till honom som till.en,
alptopp.
Det finns personer så fordrande, då
det gäller respektabel inrangering i
samhällets bikupsceller, att de anse konstnärer
och författare utan professors titel eller
säte i Svenska akademien eller till nöds i
någon tidningsredaktion mer eller mindre
som tvetydigt folk eller »löst parti». Som
dessa brackors motvikt har försynen
anordnat bohemsorten av konstnärer och
litteratörer, vilka anse, att antagandet av
fast anställning för den frie konstnären
eller litteratören betecknar ett fall i vissa
avseenden analogt med den förminskning
i självuppskattning, som en ung flicka
brukar erfara, då det »gått på tok».
Paul Abel—herr Nils Lundell var
säkert författaren Gustav Wieds språkrör,
och när han, utledsen på ett samhälle, där
man kunde »komma in» för att man skrivit
opassande saker, hade nått botten av
sam-hällsförakt, tog han sin tråkiga men rätt
söta hustru till nåder igen, ryckte
melankoliskt på axlarna åt att hans sällsynt
lätta älskarinna sprungit efter en del andra
under fängelsetiden och tömde skammens
dryck i botten genom att ta fast
anställning. Livets facit är 2X2=5, kort sagt
dårhuset. Vi vanliga människor bli nu
kanske icke fullt så nedstämda av att höra
detta från livströtta begåvade pornografer,
som vi voro det då detta satyrspel först
kom ut. Vi ha fått uppleva litet av varje,
och varken frisinnade bonvivanters eller
humanitära terroristers samhällsförakt rör
167
Foto. F, Flodin.
Tyra Dö rum som Mrs Badger
i Damen i skärt.
oss nu något vidare, ehuru världens
egenskap av dårhus måhända klarare framträdt
till och med för vanliga beskedliga
människor med fast plats.
Spelet intresserade ej vidare, jo änkefru
Truedsen, lotterikollektrisen—fröken Thyra
Dörum kom mig åter att känna mig
sympatisk mot världen.
Georg Brandes har i Festskriften till
Hjalmar Söderberg påvisat
beröringspunkter mellan Söderbergs Gertrud och Dumofs
Nju. Det finns också likheter med
Heibergs Kärlekens tragedi. Hjältinnorna i
alla tre skådespelen äro kvinnor som
sömngångaraktigt vandra fram på kärlekens
törnestig. Den ryske författaren har även,
och i min tanke icke vidare lyckligt,
påverkats av Mæterlinck. Vissa repliker ha
härigenom fått något affekterat och bryta
sig ur ramen. Man får vara den
konstnärligt skötta och livaktiga Intima teatern
mycket tacksam — tacksammare än vad
publiken i genomsnitt visar sig — för det
särdeles intresseväckande sätt på vilket
Nju uppfördes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
