Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Stockholms musikliv. Av William Seymer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
William S ey mer
så mycket mer märkliga. Signor Battistini,
den världsberömde sångaren, gjorde i
höstens början vår kungl, scen den äran. En
omfångsrik röst och en charmant
sångteknik — i sistnämnda hänseende ett
mönster för andra — voro hans mest
framträdande egenskaper. Han uppträdde bl. a.
som Rigoletto och Scarpia och fängslade
sitt auditorium genom den vokala
prestationen, det dramatiska spelet stod dock
icke på samma nivå. — En konstnärlig
upplevelse av sällsynt slag beredde Helene
Wildbrunn, vars underbart tonande sång
och intelligenta dramatiska aktion i partier
sådana som Florestan, Brünhilde, Isoide
(förut bedömd i vårkrönikan) visade hur
en operaartist bör vara för att verka något
mer än tekniskt fulländad maskin. Ty i
Helene Wildbrunns konst uppenbarar sig
något av musikens innersta väsen, av dess
evigt strålande liv.
Operan har även i likhet med de flesta
andra musikaliska institutioner
högtidlighållit Beethovens minne genom uppförandet
av »Fidelio». Här fäste man sig särskilt
vid fru Todsens dramatiskt levande
Florestan-gestaltning, av övriga framställare trädde
herrar Ralf och Herou i förgrunden.
Helene W il db r unn som
Florestan i Fidelio.
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
