Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Sfärernas harmoni. Av Carl-August Bolander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sfärernas harmoni
som gått i stycken, vad tjänar det till
att ljuga, Erland Boström? En kvart
över sju, inga steg ännu, pojken har
tröttnat på gubben. Han stannar
framför spegeln, stirrar på flintskallen och de
rödsprängda ögonen. Klockan är halv
sju snart, men göken skall min själ inte
flyga ut, han tar och spikar för dörren
för fågeln.
Skönt att pojken inte kommer
förresten, han börjar få nog av de blanka
barnaögonen, han vill se ögon som livet
grumlat. Om han skulle gå till
grosshandlar Jonssons, han är ju bjuden på
middag där i kväll. Grosshandlarn har
köpt antika möbler och ger nu fester
för att visa dem, i kväll är det
lärarkollegiet som är bjudet, man nalkas
terminsavslutningen.
Krokusen har stuckit upp på
gräsmattan framför Jonssons dörr, strax
bredvid står en tårpil, Boström stannar och
mumlar: »Crocus och Smilax». Uppe
i den möbelmagasinseleganta våningen
är middagen redan aväten, det är den
äkta svenska herrstämningen vid kaffet
och likören. Geniet Boström kommer
när det faller honom in förstås, jo, jo,
spriten lockar mera än maten. Men
grogglaset står orört i kväll, hur är det
fatt, är det sockersjukan?
Lektor Ljung slår sig ned bredvid
Boström, talar om de svenska kriorna:
det finns intet öra för klangen hos
nutidens ungdom, inte den där
sköldklangen i språket. Boström reser sig till
slut, han väser mera än han talar: »Akta
dig, Ljung, jag har de allra värsta
baciller du kan tänka dig.» Ljung ler en
smula ansträngt, men Boström ser så
allvarlig ut, bacillskräcken tar överhand
hos vikingalektorn.
»Men champanj skall bror Boström
dricka», värden kommer med buteljen.
»Champanj, det’ är ungdomen det.»
»Skänk i, så jag blir sjutton år dä.
13—Ord och Bild, jo:e årg.
Ge mig ljusa lockar och blanka ögon»,
han sveper det första glaset, han sveper
ännu två glas. Det finns champanj
så det räcker för honom, den rinner i
strömmar hos grosshandlar Jonsson. Nu
knackar han i glaset, skalden Boström
skall tala. Han skålar för alkoholen,
hemmens välsignade dryck, mödrarnas
och barnens, fattigdomens och
sjukdomens, lasternas och brottens välsignade
alkohol.
Den långhårige pianisten spelar
fanfarer på flygeln, grosshandlarn springer
förskräckt till instrumentet: »Slå inte av
strängarna, människa!» Skalden Boström
reser på sig igen: »Slå av strängarna,
människa, visa den där Koriander vad
lidelsen är. Du föraktar dikten, bracka,
tror du du lever i verkligheten, vad?
Har du sett de där bilderna inne på
pyramidväggarna: säden mejas, skeppen
byggas, tjuren slaktas, det är många
tusen år sedan, och det lever ännu. Men
.du och din förbannade flygel äro döda.»
Geniet är beskänkt, värden och
kollegerna titta skrämda på honom. Han
står i dörren nu: »Också en smutsig
banksedel har sitt värde, tror du inte det,
krämare? Men jag skall säga dig: det är
bara rent guld som duger, det är
ingen av oss som duger», dörren flyger
igen med en smäll. Vad gick det åt
skalden Boström, så där brukar han ändå
inte vara.
Det är vandringsmannen Lullius som
vandrar på de ändlösa vägarna: finns det
då intet slut på dem? En pojke kommer
tvärs över gatan, det är han med de
blanka ögonen. »Jag ber så mycket om
ursäkt, jag glömde alldeles bort mig i
kväll. Jag höll på att läsa Thorild.»
»Om man säger ursäkta, får man
göra, vad man vill. Thorild, det var
ingen vanlig judeklocka det.»
Göran tittar upp, han kände inte igen
rösten i kväll.
193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
