- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettionde årgången. 1921 /
200

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - De svenska krigsfångarna i Ryssland 1700—1721. Av M. Bohnstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

M. Bohnstedt

het understödde de svenske. Men man
känner även myndigheter som med
misshandel och allehanda trakasserier
förbittrade livet för sina fångar. Dock
kunde dessa ibland genom ett
beslutsamt uppträdande rädda sig ur de
farligaste situationer. Ofta flydde hela
skaror av ryssar för de påkbeväpnade
svenskarna, eller »lånade» dessa vapen
av vakten för att därmed skaffa sig
rättvisa. Ja, de oförskämdaste kunde lugnt
överträda gällande förbud, för att sedan
genom sina anklagelser få oskyldiga
tjänstemän bestraffade.

Under den långa fångenskapstiden
var avgången stor bland svenskarna.
Ett fåtal togo tjänst hos tsaren och
stannade för alltid i Ryssland. En och
annan blev utväxlad mot fångna ryssar,
i synnerhet strax efter Poltava hade flera
officerare på sådant sätt återfått friheten.
Karl XII hade nämligen uppdragit åt
Piper att med fienden sluta ett
utväx-lingskartell, men tvister om sättet för
dess fullgörande hindrade utförandet.
Några svenskar, som mot borgen fått
resa hem på en tid, återvände ej,
varför deras borgensmän till straff fingo
försmäkta i underjordiska hålor. Många
sökte rädda sig genom flykten. Av
dessa grepos en del och återfördes till
en hårdare fångenskap, men man känner
dem som gjort om försöket både en
och två gånger och till slut lyckats.
Andra åter blevo ihjälslagna av bönderna,
sedan de länge irrat omkring i skogarna,

livnärande sig med bär och råa
fågelungar. Men de funnos dock som togo
sig hem, t. o. m. från Sibirien, och
talrika äro berättelserna om de nästan
otroliga mödor och faror de måst
genomgå. Av de kvarvarande dogo många, i
synnerhet under de sista svåra åren var
manfallet stort. Men ändtligen slog
befrielsens timma; i augusti 1721 slöts
freden mellan Sverige och Ryssland,
men först mot slutet av året nådde
underrättelsen därom de avlägsnare
förläggningsorterna. Efter några veckors
förberedelser skedde så uppbrottet, i
större eller mindre grupper drog man
västerut, mot hemmet. Färden skedde
väl vanligen efter häst, då tsaren lovat
skjuts och förplägning ända till finska
gränsen, men säkerligen funnos många
som måste göra den till fots, vilket torde
förklara att några först 1724 hemkommo.
I Petersburg eller Moskva återfingo
fångarna sina värjor, varpå överfärden
till Sverige skedde på ryska fartyg.
Antalet av de hemkomna känner man icke
med visshet, men det antages, att av
officerarna omkring hälvten, av
manskapet kanske en femtedel återsågo
fäderneslandet. Mycket funno de där
förändrat. Deras så uppriktigt älskade
konung var död, en ny, för mången
främmande tid hade brutit in. En del
fångar fingo dock med befordran
återvända till sina regementen, men många
avskedades, i bästa fall med en ringa
pension. Riket behövde dem ej längre.



200

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:50:36 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1921/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free